- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
113

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

nom kupéfönstret, ock när kan så fick se
Stockholm, blef han alldeles ifrån sig, grät ocli skalf i
hela kroppen. Jag fick honom knappt med mig
till hotellet, han ropade åt kusken att köra till
Storgatan — vi bodde der, det erinrar du dig
kanske, fast du annars har så dåligt minne — ocli
då jag gaf andra ordres, ville han kasta sig ur
vagnen. Knappt hade vi kommit till hotellet, förr
än läkare måste efterskickas. Han gaf honom
stillande medel och se’n somnade han. Jag gick inte
och lade mig, då och då såg jag på honom, der
han låg. I dagningen hörde jag honom stöna, och
när jag såg efter, låg lian med öppna ögon ocli
alldeles orörlig. Han hade fått slag, sade doktorn,
som jag genast lät hämta, och han kunde inte
lefva mer än ett par timmar högst. Eftersom han
ju hade rest. hit för att träffa sin dotter, tänkte
jag det var bäst att underrätta dig, huru det stod
till, men strax efter se’n jag lemnat kortet till
vaktmästaren, var det slut, som sagdt är. Han
fick inte tillbaka talförmågan och inte medvetandet
heller. Jag tänker, att begrafningen kan gå för sig
om fredag, jag har inte tid att stanna här längre
— men den behöfver du inte alls tänkä på.

Han vände sig derefter mot fönstret och såg
ut på gatan, som om han nu ej hade någonting
vidare otaldt med sin syster och hälst såg att hon
gick sina färde. En snyftning från sängen kom
honom emellertid att förvånad vända sig om.
Agnes hade fallit på knä bredvid den döde och gömde
sitt ansigte i lakanet.

— Det blef således slutet! hörde han henne
mumla.

Det blixtrade till i hans ögon.

— Hvems är felet? sade han i skarp ton.

-Aynes. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free