- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
114

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^ 114

— Hvems är felet? upprepade hon och höjde
ansigtet med ett frågande uttryck.

Då bröt ändtligen den förbittring ut, som lian
burit på i så många år.

— Det är ditt! utropade han häftigt och
sträckte at sin hand emot henne, som om han
velat inför hela verlden utpeka missdåderskan, —
det är ditt, säger jag! För din skull hade han
kunnat ålägga sig hvilken försakelse som hälst, ty
vid dig var han fästad nästan lika starkt som vid
henne, det har jag nog sett och hört under denna
sista tid, då jag ständigt haft honom i min närhet.
De första dagarne du var hemma hade du en viss
makt öfver honom, fastän du sedan genom din egen
slapphet lät den glida dig ur händerna. Om du
då hade förstått, att din uppgift var att skapa om
honom ocli oss alla, hade du kunnat det, ty med
dig kom dock en fläkt af renhet, hvari han trifdes
och som småningom kunnat bli honom oumbärlig,
om du haft vilja och kraft att hålla ut. Men du
tänkte bara på dig själf och din egen lycka-, i
stället för att med mod och förtröstan taga på dig
det höga kallet och sporra dina krafter till det
yttersta, derför att målet var aflägset, gick du
endast och tänkte på dina egna lidanden och huru
svårt du hade det — liksom om ens egen
personliga lycka vore det första och sista mål man är
skapad att sträfva efter. Du dref upp retligheten
hos dina fina och ömtåliga känslor, då det varit
din skyldighet att döfva dem, du drömde i stället
för att handla, och. då eländet steg till sin höjd och
allt berodde på att en på samma gång mjuk ocli
stark liand grep in, då flydde du fegt för att kasta
dig i armarne på den uslaste skurk, jorden bär,
men i hvars hus du väl hoppades finna det lugn
och de hvardagslifvets yttre behag, som du kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free