Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
dan sade han till mig: "Hade Agnes bara kunnat
hålla litet af mig i stället för att hon nu allt mer
ocli mer drog sig undan och slutligen öfvergaf mig,
hade det aldrig gått som det gick."
Intet af allt hvad han sagt gjorde ett sådant
intryck på Agnes som detta. Ilela hennes kropp
skakade som af nervfrossa i stolen, der hon låg,
och ett stönande läte trängde ur det qvalda bröstet.
Han stod en stund orörlig och betraktade hennes
kamp, men det hårda draget smälte ej i hans
ansigte. Tvärtom, då han fick se de släta
guldringarne på hennes venstra hand, som hon pressade
mot sina ögon, sjöd hans vrede upp på nytt och
han mumlade mellan tänderna:
— Hur kunde du — åh, liur kunde du —!
Jag hade ju ändå sagt dig —
Minnet af att det fans en omständighet, som
förmildrade hennes skuld, skymtade oredigt för
hennes omtöcknade förstånd; hon lyfte matt på
hufvudet, sträckte den ena handen emot honom
och sade med stapplande röst:
— Du vet inte — jag liade inte läst —
Arthur, min bror —
— Jag är inte din bror, svarade han brutalt
och vände henne ryggen.
Hon steg upp, for med handen öfver
tinningen och lemnade rummet med långsamma och
osäkra steg, som om hon nyss stigit upp från en
febersjukdom.
På eftermiddagen kom hon tillbaka igen; hon
hade nu samlat krafter till ett samtal, hvarunder
hon skulle upplysa honom om, att han åtminstone
i somligt gjorde henne orätt; men han var
utgången. Samma svar fick hon dagen derpå och alla
följande dagar, tills man slutligen sade henne, att
han hade rest. Begrafningen hade försiggått på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
