- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
117

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

fredagen, som han sagt, och hon liade ej blifvit
anmodad att följa sin far till grafven.

Arthur måtte således förakta henne bra djupt.

Yar hon verkligen värd detta förakt? Det var
en tanke, som sysselsatte henne lång tid bortåt.
Hon genomgick i minnet hela sitt förflutna lif, och
hon kunde ej finna en enda handling, som hon
företagit sig i någon ond mening. Ilon hade ofta
felat, men det var alltid hennes goda hjärta, som
förledt henne dertill, alla hennes olyckor hade sin
rot i hennes svaghet att ej kunna se andra lida,
ocli de underlåtenhetssynder, för hvilka Arthur
fördömde henne, vägde de verkligen så tungt i
vågskålen? At.t hon drömde i stället för att handla,
att. hon var en ömklig, märglös, onyttig stackare,
var det hennes fel? Hon kände en brinnande
längtan att tala med någon om allt detta, att höra
någon annans åsigt, själf kände hon sig lik en med
rötterna uppryckt vattenväxt, som vräkes hit och
dit af vindar och vågor.

Nästa gång, då hon träffade Alme, bad hon
att få tala med honom om en allvarlig sak. Han
var ju en mångbepröfvad man, han hade ofta
försäkrat sig känna menniskohjärtat i grund och
botten, han skulle nog kunna ge henne klarhet
rörande henne själf.

De gingo in på Maria kyrkogård och satte sig
på en soffa under de stora lönnarne. Det var en
solig eftermiddag på senhösten ocli så lugnt, att
de fallande, gulröda lönnlöfven långsamt sänkte sig
nästan lodrätt ned öfver dem, ett och ett i sender.
På grafvarne rundt omkring blommade ännu astrar
bär och der. Solen, som var nära att gå ner,
kastade ett varmt, rödt skimmer öfver sandgången och
trädstammarne, och i den halfförbrända, tofviga
gräsmattan glindrade långa fina spindeltrådar. Alme

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free