- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
120

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

ett af de mest intagande kännetecknen på äkta
qvinlighet, misstar sig qvinnan ofta om hvem som
är skapad att utgöra hennes stöd, hennes vilja,
hennes handlingsimpuls i lifvet, och förenar sig i
stället med en man, som — ja, ni vet bäst själf
hvart dessa öfverilade giftermål leda. 1 detta fall
är det vigtiga valet således ogjordt, och förr eller
senare måste de sammanträffa, dessa två, som af
evighet varit skapade för hvarandra, och om än
tusen dödar stälde sig emellan för att skilja dem,
måste de ändå tillhöra hvarandra, det är deras
bestämmelse, de skulle försynda sig mot skaparens
mening genom att sätta sig till motvärn. I trots
af omständigheterna, trots den s. k. moralen, en
afgud, som menniskorna skapat sig för att i dess
namn ömsesidigt förtrycka hvarandra, trots sitt eget
motstånd, måste dessa båda hjärtan ila hvarandra till
mötes och i salig berusning smälta tillsamman till
ett enda i evigbeters evigheter oskiljaktigt belt.

Under de sista orden hade han flyttat sig
närmare Agnes och talade nästan i hennes öra med
en röst, som tycktes vibrera af återhållen känsla.
Hans blick hvilade på hennes sköna ansigte med
ett så glödande uttryck, att hon kände det, fastän
hon ej såg åt hans håll. Hon erfor en underlig
pinsam känsla af förvirring. Hvad skulle hon
svara på detta? Slutligen fann hon en
räddningsplanka.

— Det förefaller mig, sade hon, — som om
livad ni nu sagt ändå ej vore ett svar på min
fråga. Har jag handlat orätt eller iclce, genom att
undandraga mig en uppgift, som syntes mig vara
öfver mina krafter?

— Allt hvad jag nvss sagt, hvad har det väl
annat varit än ett bestämdt öfvertygelsen nej!1
svarade han. — Ni har lefvat i full öfverensstäm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free