Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
bostad, som ej låg så långt bortom all ära och
redlighet; nu var tillfället passande att göra
allvar af denna plan. Han hyrde två små rum
fyra trappor upp vid nedre delen af Hornsgatan,
men han fortfor dock ännu att bo qvar på sitt
gamla ställe; inom månadens slut skulle väl Agnes
komma någon gång.
Hans uträkning slog in. Det började bli kallt,
och hon kunde väl ej lefva i ovisshet om hennes
stackars skyddlingar borta vid Holländarevägen
hade ved att elda med eller ej. Den första snön
hade redan fallit och till och med i hennes
eleganta, väl ombonade våning kunde det ibland
kännas rätt kallt.
Då hon gick från madam Larsson, stocl han
utanför porten och väntade. Aldrig hade hans
hälsning varit så vördnadsfull; det låg en bön om
förlåteke redan i hans sätt att taga af sig
hatten.
Han gick genast rakt på saken. Han hade
öfverilat sig sista gången de träffades, det erkände
han. Men det skulle aldrig hända mera. Han
ville försöka att gömma sig undan för henne, hon
ville väl hälst ha det så? Att börja med hade han
lemnat sin bostad, så att hon ej för hans skull
måtte upphöra att vara de fattiga familjernas
beskyddarinna, de behöfde henne nu lika väl som
förr. Men han bad henne som en nåd, att hon
ej skulle helt och hållet förvisa honörn från
sitt ansigte, han ville draga sig undan, men
småningom, icke med ens, det var mer än som stod
i en menniskas förmåga. Ville hon bevilja honom
denna bön, kanske den sista han fram stälde till
henne här i lifvet?
Ja, det ville hon gerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
