- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
126

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

Det blef vinter, och Agnes gick följaktligen
litet emellan upp till Holländarevägen, ty nu voro
de fattiges behof större än under andra årstider.
Någon enda gång sammanträffade hon mecl Alme;
han kände af gammalt, hvilka gator hon brukade
gå. Agnes kunde omöjligen säga, att han
öfver-skred de gränser, de utstakat mellan sig,
åtminstone försyndade han sig icke i ord, ehuru så
mycket mera mecl glödande blickar och passionerade
tonfall. På sista tiden hade han börjat slå in i
clen djupt mecllidsamma tonarten; han kunde ej
nog förvåna sig öfver den sinnesstyrka, hvarmed
Agnes bar sina namnlösa olyckor — ty ett sådant
martyrskap som hennes hade han aldrig kunnat
föreställa sig ens. Men om hon slutligen skulle
digna under tyngden af sitt elände — och det
var ej möjligt annat än att så en gång skulle
ske — visste hon ju, att det fans någon, som -—
han afslutade meningen med en suclc och vände
sig bort, som för att ej visa sin sinnesrörelse.

Det var en eftermiddag i slutet af Februari.
Agnes hade, som hon ofta brukade, krupit upp i
sin lilla hörnsoffa med armarne korslagda och tänkte
på just ingenting. Hon vågade ej tänka nu för
tiden. Hon såg huru skymningen lade sig allt
tätare omkring föremålen i rummet, hon lyssnade
på sorlet från gatan, bjällerklangen af förbifarande
åkdon och tonerna från ett piano, hvarpå en liten
flicka i våningen ofvanför- oaflåtligt dunkade en
sonat af Bertini. Nu tystnade den hastigt midt i
en repris och i stället hördes ljudet af flera röster,
deribland en manlig. Familjefadern hade
tydligen kommit hem från sitt kontor,-, han var
köpman, äfven han. Agnes var så van att sitta och
lyssna på detta sätt, att hon mycket väl kunde
åtskilja barnens röster, de båda gossarnes och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free