- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
130

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

också! Ty du är den andra, som ligger mitt
hjärta nära, du vet det nog alltför väl, fastän du
under alla dessa år ej velat tillåta mig att visa
det. Jag har handlat illa mot dig, det erkänner
jag, det fins kanske ingen, som jag förbrutit mig
så svårt emot som mot dig — men. du kan inte
säga, att du inte vet hvad bevekelsegrunden var
— det var i alla fall ingenting annat än kärlek,
den vanvettigaste kärlek, som gjorde mig blind och
döf och känslolös för allt — till och med för hederns
fordringar — och den har under alla dessa förfärliga
år lefvat qvar oförminskad på bottnen af mitt hjärta,
allt hvad du försökt att döda den — nej, Agnes, den
som en gång älskat dig så som jag, kan inte glömma
eller svalna — och vid mina år är det kanske
omöjligare än annars. Du har varit hård mot mig,
Agnes — ditt förakt och ditt hat ha gjort mitt
lif till en börda. Huru har jag inte längtat att få
försöka försona — men du har inte tillåtit mig
det — du har vändt dig bort från mig som från
en spetelsk — och ändå hade jag nöjt mig med
så litet, jag hade kunnat ge mitt lif och allt livad
jag egde blott för en enda vänlig blick, en skymt
af deltagande, en aning om att du förstod huru
jag led under min ånger — men du hade inte råd
till det. Nå ja, det är inte för att klaga som jag
i qväll bedt att få tala mecl dig — nu kan du i
alla fall göra allt godt igen genom att stryka ett
streck öfver det förflutna och följa mig till en
annan verldsdel, der ingenting- skall påminna oss
om hvad som varit och der vi kunna börja ett
nytt lif —

Agnes hade sprungit upp och stält sig så, att
hon hade divanbordet mellan sig och honom; hon
stödde bägge händerna mot bordskifvan och stirrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free