- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
132

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

rådgöra livart färden sedan skulle ställas. Engång
framme vid vår bestämmelseort, skulle jag inviga
hela mitt lif till att försöka göra mig värdig det
offer du gjort för min skull, och om min kärlek
än vore dig lika förhatlig som den är nu, skulle
du väl ändå kunna känna någon tillfredsställelse
af min brinnande tacksamhet, min djupa vördnad
för dig och af ditt eget medvetande att clu
uträttat någonting stort och hjältemodigt, som kanske
ingen annan qvinna mer än clu skulle kunna göra.
Men jag känner dig ju, Agnes, jag vet, att du har
ett varmt hjärta så som ingen annan, och att du
inte kan se en mask lida — om du har varit grym
mot mig, så är det kanske endast derför, att du ej
vetat huru ondt du gjorde mig och huru olycklig
jag varit, men nu, då du vet, att jag endast ären
förkrossad syndare, som bygger allt sitt timliga
ocli eviga hopp på dig, nu kan du inte låta mig
gå ensam ut i verlden bland vildt främmande
menniskor, utan annat sällskap än mina aggande
minnen, utan någon enda varelse som styrker mig
med en vänlig blick — jag vet, att jag inte har
förtjänat bättre, men jag kan inte — Agnes, jag
kan inte —!

Han föll ned på en stol ocli betäckte ansigtet
med händerna. Agnes, som endast hade en tanke:
att undkomma honom, smög sig förbi honom och
skyndade öfver golfvet åt sitt rum till. Men han
hade hört hennes steg, och innan hon kom till
dörren, kände hon hans hand omkring sin armled.
Det blef tyst en stund; Agnes vände bort sitt
hufvud och försökte göra sig lös, men förgäfves.

— Är detta ditt svar? sade han slutligen i
•en ton af dof förtviflan. — Du har då intet
förbarmande med mig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free