- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
136

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

ten. Hum ]com det sig att hon satt så der i
skymningen? Hvarför var det så tyst? En hvit, aflång
fläck syntes på den mörka bordduken; hon sträckte
sig fram för att känna hvad det var, och det var
sin mans bref, hon fick i handen. Nu mindes hon
allt. En häftig förskräckelse for isande genom
hennes ådror. Det var redan morgon, och lian
skulle kanske snart komma tör att mod våld släpa
henne med sig! Pendylen ute i salongen slog fem.
Det lugnade henne något. Ännu kunde han väl
ej vara vaken. Tåget gick först half åtta. Hon
steg upp och började gå af och an i rummet så
tyst hon kunde. Det gick oj an, att någon hörde,
att hon var vaken.

Hvad kunde han väl ha att säga henne efter
hvad han i går qväll fått höra? Hotelser?
Äbero-pande af de rättigheter, lagen tillerkände honom?
Hon var ej rädcl för några lagar. Nu sedan hon
sagt honom allt detta, kände hon sig fri ifrån
honom. Förr hade blotta tanken på honom varit nog
för att ingifva henne en känsla af qväfning, men
nu kunde hon andas ut. Allt var üppgjordt dem
emellan. En oredig reminiscens från någon
gammal saga om en drake och en förtrollad prinsessa
flög genom hennes hufvud. Nil var förtrollningen
bruten, och aldrig skulle hans giftiga andedrägt nå
henne mera. Det var skönt att känna sig fri. Hon
ångrade sig, att hon ej talat förr. Då hade hon
ej behöft lefva i denna vånda så många långa år
— huru många var det? Sex? Tio? Hon hade glömt
att räkna dem.

Der låg hans bref. Hon var ej rädd för det.
Hon skrattade åt det, der det låg mecl sitt
ondskefulla innehåll. Hon stannade och tog det i handen.
Det brände henne ej. Det var ju från en
främmande man och var ej riktadt till henne. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free