- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
137

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

kunde gerna läsa det. Alla hotelser och tillmälen
skulle ändå flyga högt öfver hennes hufvud.

Hon bröt brefvet och läste följande:

"Du hade rätt, jag visste inte hvad jag har
gjort dig. Men nu vet jag det ocli mycket mera.
.Tag liar varit blind, men du har i ett ögonblick
gifvit mig igen min syn. Jag ser min pligt klar
framför mig: jag reser icke, om du ej följer mig.
Förhållandet oss emellan måste förr eller senare
bli sådant, att du kan betrakta dig som min hustru
och återfå aktningen för dig själf; det är nu det
högsta och vigtigaste mål, jag har i lifvet. Förut
gälde det endast att vinna ditt medlidande; nu
kan jag ej nöja mig mecl mindre än din aktning
ocli din tillgifvenhet. Det är vansinnigt att tänka
sig detta som en möjlighet; men jag måste. Och
sättet? Jag vet ingenting, jag kan, ej tänka ut
någonting, jag vet blott, att vi nu ej få skiljas.

Jag väntar ditt svar till klockan half sju i
morgon bittida. Blir detta nej, och kan du ej förmå
dig att följa mig, stannar äfven jag. Skam och
fattigdom och mina forna vänners fiendskap — aili*
detta är ett intet mot den förfärliga tanken, att jag
brutit din själ i stycken och att ingen annan än
jag skall kunna sätta spillrorna tillsammans igen.
Gud hjälpe oss bägge."

Brefvet föll ur hennes hand. Medan hon läst .
det, hade hon känt oket långsamt men med
fördubblad tyngd passas in på sina axlar och den
qväfvande känslan sammansnörde hennes strupe
våldsammare än någonsin. Hennes frihet hade
räckt blott ett enda ögonblick.

Men behöfde hon underkasta sig detta? Hvad
rörde henne lians samvetsqval? Var hon skyldig
att återigen börja om samma lif som de sista åren
endast för att han skulle få tillfälle att söka för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free