- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
139

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

bordet, så att de lätt skulle synas. Hon
mönstrade sig själf för att se efter, om det ej fans
någonting mera, som lion kunde befria sig ifrån.
Men hon hade aldrig burit några prydnader. Hon
tog några bref ur sin skrifbordslåda och stoppade
dem i sin klädningsficka. Derefter gick lion på
tå genom salongen.

Ilon stannade ett ögonblick utanför den dörr,
som ledde till rummet, der lille Agne sof. Men
hon vågade ej dröja en minut längre; och lion
önskade dessutom ej se honom, hon trodde endast,
att det kanske var hennes pligt. Nej, hon hade
verkligen ej tid att uppehålla sig längre.

Ute i förstugan fann hon huspigan, som höll
på att borsta grosshandlarens kläder. Hon gick
fram till den förvånade tjänstflickan, lemnade lienlie
brefvet till Kassman och bad henne gifva
grosshandlaren det, då han frågade efter henne, icke
förr. Derpå gick hon utför trappan. Hon ryste
till vid tanken, att porten kanske ej var öppen och
att hon skulle nödgas vända om för att hämta
nyckeln; men hennes fruktan var grundlös och i
nästa ögonblick stod hon ute på gatan.

Ilon visste knapt hvart hon styrde stegen.
Det var väl vanan, som gjorde, att hon tog
riktningen åt Holländarevägen till, men der hade hon
ju i dag ingenting att skaffa; hon var nu ej i
stånd att gifva hvarken hjälp eller tröst, lion var
själf bankrutt på allt. Då det först föll henne in
att tänka efter hvar hon var, befans det, att hon
gått förbi vattenleduingsbassinen och vikit in på
Tantogatan. Här var så ödsligt och tyst, och det
gjorde henne godt. Men då byggnaderna vid Tanto
skymtade på afstånd, vände hon instinktmässigt om.
Huru van lion än var att gå, var det i dag
tröttsammare än vanligt, kanske derför att vägen var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free