- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
140

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

täckt af qvartersdjup snösörja. Solen hade gått
upp, men genom dimman såg den mera ut som en
iullmåne. Aldrig liade luften varit så trög att
inandas. Hennes steg blefvo allt långsammare.
Det fuktade i ögonhåren och ett fint duggregn slog
henne i ansigtet. Hon gick förbi södra bangården;
det var redan ganska lifligt på gatorna, och hon
började längta att få komma till ro någonstädes
der ingen såg henne. Nu slog klockan i Katrina.
Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta. Han måste
således ha rest för länge sedan. Agnes gick utför
Götgatan, utan bestämdt mål. Hon kunde knapt
hålla sig rak, så värkte det i hennes rygg af
trötthet. Då mötte hon den brefbärare, som brukade
komma med post till dem. Det var en gammal
man med andtäppa;.då hon såg honom pågatorna,
brukade hon stanna och taga emot sin mans
korrespondens, så att gubben ej skulle behöfva gå
uppför deras trappor; detta visste lian sedan gammalt
och han lyfte derför äfven i dag på mössan för
henne och frågade, om han fick lemna ett bref —
— det är till frun själf. Agnes tog emot sitt bref
något förvånad — hon brefväxlade ju ej med någon
och stilen var henne fullkomligt obekant. Hon
lade lielt likgiltigt ned brefvet i sin ficka och
fortsatte sin väg. Nu såg hon redan på afstånd huset.
En plötslig tanke kom hennes knän att svigta:
om lian ändå hade stannat qvar och ämnade spana
efter henne! Kanske med polisens tillhjälp? Bort,
bort igen! I de här trakterna vågade hon ej visa
sig. Hon vek af in på nästa tvärgata, det var
händelsevis Hornsgatan, och snart kom lion till
Maria kyrkogård. Hon såg en soffa skymta så
inbjudande mellan gallret; nu först kände hon, att
hon var nära att digna af trötthet. Hon inträdde
genom porten och utan att tänka derpå, gick lion,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free