- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
141

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

huru trött hon än var, förbi den närmaste soffan
och sökte upp den, der hon suttit tillsammans med
Ålme den cler qvällen i höstas. Här sjönk lion
ned och under en lång stund hade lion inga andra
förnimmelser än att hennes tinningar bultade och
att det var skönt att slippa gå.

Men småningom klarnade hennes tankar. Han
hade nog icke rest; det skulle ha varit för stor
lycka för henne. Helt säkert var lian nu som
bäst sysselsatt att sända ut sina spårhundar åt alla
riktningar. Hvar skulle lion gömma sig? Fans det
då icke i hela denna stora stad en enda
barmhertig menniska, som var vänligt sinnad mot henne?
Ingen enda varelse, som kunde och ville skydda
henne undan detta förfärliga? Ack, hvarför var det
så låügt till Bengtssons, hennes kära, kära
fosterföräldrar! Ehuru hon behandlat dem så otacksamt
och afbrutit all förbindelse med dem — clet var
visserligen af hänsyn för deras egna känslor —
skulle de nog ha haft en vrå åt henne i sina
hjärtan ocli sitt hem. Men det var ej att tänka
på. De gamla Kassmans? Nej, de hyste motvilja
för henne, clet hade lion länge känt i luften, och
de skulle kanske genast utlemna henne till honom.
Nej, hon hade ingen, ingen enda, som hade en
tanke för henne, om hon förgicks i sitt elände,
skulle ingen egna hennes miune en suck!

Då kom hon ihåg, att clet ju ändå fans någon,
som skrifvit henne till helt nyss. Hon tog fram
brefvet och hon rodnade af blygsel, då lion fann
att det var från Alme. Af blygsel, ty lion hade
ju nyss klagat, att ingen fans, som ville kosta på
henne en tanke. Här var ju en, som icke
allenast tänkte på henne, utan äfven gjorde det med
kärlek, den varmaste, trognaste, oegemiyttigaste
kärlek. Huru hade hon kunnat glömma honom och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free