- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
142

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

det liär, på denna plats, der lian talat så vackert
ocli så Smt till henne?

Brefvet lydde sålunda:

"Förlåt! Ack förlåt! Men jag kan ej uthärda
längre. Jag har legat sjuk två ändlösa veckor
utan att få se er, och jag skrifver detta bref som
i yrsel, förorsakad mindre af febern än af min
brännande, qvalfulla längtan efter att få höra
ljudet af er röst. Jag ligger här alldeles ensam, så
att jag har god tid att tänka på er. Min fantasi
arbetar ständigt, och alltid är det omkring er den
kretsar. Ibland är det som om jag kände er hand
på min heta panna. Förlåt mig det! I går var
det ett ögonblick, som om jag varit alldeles frisk;
aldrig hade jag erfarit någonting, så ljuft, så
öfverjordiskt —• mitt hjärta biet så varmt och en
rysning af sällhet gick genom hela min varelse —
men det räckte endast några minuter. Gick ni ej
i går förbi huset, der jag bor? Jag inbillade mig
det.

— Att jag kunnat lefva så länge utan att se
er! Och ni .har kanske icke en enda gång tänkt
på mig under denna evighet. Hade ni det gjort,
skulle jag ha känt det. Men jag har ju ingen
rättighet ^itt begära något sådant.

— Man liar sådana besynnerliga föreställningar
ibland, då man ej är riktigt frisk. För en stund
sedan låg jag i mörkret och fantiserade. Jag
tyckte att jag var en eremit, ensam i en liten oas
midt i en ändlös öken. Då kom sent en aftonen
qvinna vandrande öfver den brännheta sanden; hon
var dödsblek och kunde knappast hålla sig uppe
af trötthet, hennes handleder buro blodiga märken
efter fjättrar och hennes nacke var böjd som om
hon varit van att bära tunga bördor. Jag tvättade
hennes sönderrifna fötter i källan bredvid min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free