- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
143

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

hydda, gjorde henne en bädd af mossa och
palmblad och sjöng henne till sömns som ett litet barn.
Hela natten vaktade jag vid hennes läger. Då
solen rann upp och kastade sina strålar på hennes
lidande ansigte, såg jag att det var ni.

— Nu är jag så lycklig. Det är nästan som om
jag talat med er. Men jag skall ej skrifva mera.
Förlåt!"

Brefvet var undertecknadt B. A. i mycket
stora bokstäfver med slängar som i en förskrift
eller en märkbok.

Agnes lutade sig tillbaka, så att hennes hufvud
kom att hvila mot eii trädstam, stora tårar runnö
långsamt utför hennes kinder, och för första
gången på många år kände hon åter denna smärtsamt
ljufva frossa, som under barndomen så ofta ilat
genom hennes lemmar, då hon satt i mörkret med
hufvudet mot rutan ocli drömde att hon låg i
någons famn. Hon hade lefvat så länge och aldrig
träffat denne någon. Under de senare åren hade
denna drömbild småningom bleknat bort i hennes
själ, men nu var det som om den hastigt i
strålande klarhet brutit sig fram genom töcknet i
hennes inre. Det fans således kanske ännu någon
lycka för henne på jorden? Det fans ett par ögon,
som ville hvila på henne i kärlek, ett bröst, som
hon kunde få luta sig intill, en mensklig stämma,
som ville hviska i hennes öra dessa ömma,
smekande ord, som hon aldrig hört, men som hon
trånat efter under ett helt lif? Lycka! Detta gåtfulla
ord, som hon så mycket grubblat på, skulle lion nu
ändtligen få veta hvad det betyder?

Hon satt qvar i samma ställning, tills hon
började frysa, då läste hon om Almes bref, och
genast blef hon varm igen. Så mycken ödmjuk,
hängifven kärlek! Och hvad han måtte vara olyck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free