- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
147

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

Hans sjukdom! Ja, den hade, förunderligt nog,
försvunnit som genom ett trollslag, sedan lian
afsände det der brefvet i går och fick sofva natten
öfver. I morse hade lian känt sig så stark, att
han vågat stiga upp. Det var hans fulla
öfvertygelse, att han blifvit frisk endast derför att Agnes
läst hans bref och tänkt på honom med deltagande.
Och nu, sedan hon var der hos honom och han
fick hålla hennes hand i sin och se in i hennes
ögon och känna fläkten af hennes andedrägt, hade
han glömt att han någonsin varit sjuk, nu hade
allt ondt vikit ifrån honom för alltid. Men att hon
hade kommit! Så oförsigtigt! Tänk om hennes man
fick veta det! Hon hade väl ej mött någon af husets
folk?

Agnes berättade i afbrutna meningar alltsom
tilldragit sig sedan i går eftermiddag. Hon
bemödade sig att samla sina tankar, så att redogörelsen
skulle bli så utförlig som möjligt; nu var det ju
hans rättighet att känna hvarje fiber i hennes hjärta.
Medan hon berättade, satte han sig bredvid henne
och lade armen om hennes lif; hon försökte att
lägga hufvudet mot hans axel och sluta till
ögonen, men hon reste sig strax igen och di’Og sig
sakta undan hans omfamning. Han steg upp och
började gå af och an på golfvet med en mycket
betänksam min. Då hon berättade, att hon lemnat
klockan, ringarne ocli plånboken efter sig på
bordet, och att hon aldrig mera skulle sätta sin fot
inom sitt forna hems tröskel, bet lian sig
imusta-chen, der han stod vid fönstret med bortvändt
ansigte, och tycktes ej vara fullt belåten.
Instinktmässigt lade han handen på sin egen plånbok, som
ej hade någon svårighet att få rum i bröstfickan.
Då Agnes slutat sin berättelse, gick lian fram tül
henne, kysste henne häftigt på håret och sade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free