- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
162

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

— Ja, det må fruntimret gerna säga. Han
liar hvarken far eller mor — jo, mor har han,
förstås, fast det vore hättre om han inte hade
någon. Fadern var grosshandlar Kassman, som sköt
sig i vintras — det stod i alla tidningar — och
modern lär finnas i Stockholm någonstans, fast vi
inte vill veta af henne; det var ett- otäckt stycke,
som gaf sig i slänger med allt möjligt byke, och
nu ska’ hon vara riktigt på dekadansen, påstås det.
Mitt herrskap önskar bara, att hon drog sig
härifrån, så pojkstackarn slapp höra talas om henne,
när han blir sä stor, så lian kan förstå någonting.

Nu kom en bekant gardist fram och hälsade
på flickan, och samtalet afbröts.

Dagen derpå satt Agnes på samma plats ända
tills det blef skumt, men ingen gosse med blåa
glasögon syntes till. Tre dagar gingo, och hon
infann sig alltid punktligt, med ansigtet doldt i
det tjocka floret, men förgäfves. Han kom ei. Den
fjärde dagen hade hon bättre tur. Hela Juli
månad gick, ocli hvarje eftermiddag satt Agnes på
post. Nu var lian der nästan dagligen. Han hade
tydligen vant sig vid sina glasögon och dessutom
fått, mera krafter, ty nu sprang han omkring
obehindradt, och Agnes hade svårare än förr att hålla
sig på afstånd från honom. Men han skulle väl
ej ha känt igen henne; floret och glasögonen voro
ju i vägen, och han hade aldrig varit van att se
henne ofta. Tjänstflickan tordes Agnes aldrig uiera
tilltala; hon var rädd, att Kassmans kunde få veta
det och börja undra livad det var för ett beslöjadt
fruntimmer, som intresserade sig så lifligt för
deras fosterbarn.

En dag voro de blåa glasögonen borta. Då
han, ledd af sin sköterska, gick förbi bänken, der
Agnes satt, såg han henne midt i ansigtet m&l sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free