Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
stora, ännu litet uttryckslösa ögon. Hon hade
ej-vetat, att han var i närheten, alltsammans kom så
oförmodadt, och hon kunde ej återhålla ett utrop.
Tjänstflickan stannade med gossen midt framför
henne; hon hade känt igen fruntimret, som en
gång frågat efter den lille sjuklingen med sådant
deltagande.
— Se, nu är lille Agne alldeles bra, sade hon.
och vände gossens hufvud, så att den obekanta
tydligt skulle se huru rakt framåt lian såg. — Det
är första dagen han är utan glasögonen. Han är
bara litet yr i hufvudet, så att jag måste leda
honom.
Innan Agnes hann göra sig reda för hvad hon
gjorde, hade hon lyft upp gossen, tryckt honom
intill sig med lidelsefull häftighet och kysst honom
två gånger på kinden; derefter satte hon ned
honom igen, steg upp och skyndade bort, så fort
hennes svigtande knän tilläto.
En förmiddag satt Agnes i sittrum ocli sydde.
Hon liade mycket brådtom, ty lion hade lofvat
kläd-ningen färdig till qvällen, och ännu hade hon
mycket qvar. Då inträdde Alme helt oförmodadt; han
brukade numera aldrig vara hemma så här dags på
dagen. Han var mycket röd i ansigtet och talade
ifrigt. Hans ärende var att förra å Agnes till att
följa med på en lusttur — till-Gripsholm,
Skokloster eller hvart hon ville, lian hade föresatt sig att
riktigt slå s-ig lös ett par dagar, och han. ville ha
Agnes med. Hon svarade bestämdt nej, hon
måste ha sin klädning färdig, och hon var ej road
af att vara bland mycket folk, det visste han nog.
Han var envis, men alla hans böner voro förgäfves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
