- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
166

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

■öfverensstämde med lians framtidsplaner att vara
hennes bror längre.

Agnes hade haft ett hemligt skäl till att stanna
•hemma. Hon hade hela sommaren gått och tänkt
på, att hon skulle vilja tala med en prest, men
liennes vanliga slapphet och brist på företagsamhet
hade gjort, att det ännu ej blifvit af. Nu erbjöd
sig ju ett godt tillfälle. Redogörelserna för det
förflutna skulle nu framkallas liksom af sig själfva.
Och hon skulle nog af pastorsadjunkten få
tillfredsställande svar på de frågor, lion hittills fruktlöst
gjort sig själf.

Ty Agnes hade allt sedan katastrofen i
vintras gått och grubblat på lösningen af sitt eget lifs
gåta. Hon kunde sitta långa stunder och låta
tankarne irra, medan hennes ögon med ett undrande,
häpet uttryck stirrade framför sig; slutligen
skakade hon på hufvudet och afstod från alla försök
att fatta det obegripliga för att nästa dag börja
på samma sätt.

Hvarför hade hon blifvit så olycklig? det var
hufvudfrågan, från hvilken alla andra frågor
utgrenade sig. Hvarmed hade hon förskyllat detta?
Fostermodern, som handledt henne sedan liennes
spädaste barndom och väl borde känna henne i
grund, hade en gång såge: Agnes är en god flicka,
det kan jag med full visshet försäkra. Hon har
af naturen icke ett enda ondt anlag. Om någon
är skapad till lycka, är det hon. Och ändå var
lion nu en vanärad qvinna, som ej vågade kyssa
sin lille son för att ej besudla hans oskuldsfulla
panna och gifva honom ett dystert, blygselbemängdt"
minne till sällskap på vägen genom lifvet. Huru
hängde detta ihop? Hvar gömde sig den
sammanlänkande tråden? Hon famlade efter den, men
den gled alltid undan hennes händer. — Agnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free