- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
169

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

sar ett sådant fruktansvärdt minus, då
uppställningen likväl lofvade någonting helt annat?

Men dagen gick, och ingen prest kom.
Hennes arbete blef färdigt och aflemnades. Hon gick
till hvila, men kunde knappast somna af längtan
efter morgondagen. Först långt efter midnatt
slumrade lion in; då hon vaknade, stod solen redan
högt på himlen och grannarne voro i full
verksamhet. Hon klädde sig hastigt, gick derefter ut i
det yttre rummet, slog upp det ena fönstret på
vid gafvel, så att den ljumma sommarluften
strömmade in öfver henne och började leka med hennes
hår, vattnade krukväxterna, som stodo på den smala
altanen, . och stälde sig derefter vid fönstret och
betraktade ömsom den ljusa himlen, öfver hvilken
glesa, hvita skyar hastigt sväfvade fram som lätta
dimmor, ömsom röken som virflade upp från de
otaliga skorstenarne och antog en matt guldfärg,
då den belystes af solen. En konvolvulus
slingrade sig fram,mellan ståltrådarne vid hennes
fötter, kastade sig ut öfver det qvartershöga
räckverket och vajade sakta för vinden. Det väckte ett
minne från hennes barndom; hon hade en gång
blifvit liknad vid en sådan konvolvulus. Ja, 0111
hon haft ett stöd —! Då hade kanske allt nu
sett annorlunda ut.

Det knackade på dörren, men hon stod
försjunken i drömmar och hörde det icke; ej heller
hörde hon, att dörren öppnades ocli en person kom
in i rummet. Det var en högväxt man med breda
axlar ocli ett blekt, aftärdt ansigte med ett strängt
drag omkring de tunna, hopprässade läpparne; de
mörka ögonen lågo djupt in i hufvudet och lyste
af en dyster glöd, nästan hotfullt. Hon stod ännu
alltjämt med ryggen vänd utåt rummet; ban gick
fram till henne. Men nu hörde hon hans steg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free