- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
177

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

hade ett undrande, eftertänksamt uttryck; det
syntes, att någon tanke arbetade inom henne.
Andedrägten flämtade oregelbundet. Fru Kristina blef
orolig och började undra, om hon sagt någonting,
som kunnat förorsaka den sjuka någon sinnesrörelse,
men hon kunde ej finna att så var. I alla fall
var det kanske bäst att hon nu läste någonting
för henne, så undvek hon säkrast alla farliga
ämnen. Ack, om hon fått läsa ett kapitel i Nya
testamentet! Men doktorn hade ju uttryckligen
förbjudit det. Hon suckade och gick ut för att söka
rätt på sin son. Hon fann honom i
rummetutan-för och bad honom skaffa henne en lämplig bok.
Han gick in i sitt arbetsrum och kom snart
tillbaka med ett litet häfte parabler, som han en gång
under sin barndom fått till julklapp af föräldrarne
och som Agnes och han läst och omläst flera
gånger vid ijvällslampan. Fru Kristina kände genast
igen boken och tackade honom med en vemodig
blick. Då hon skulle gå in till den sjuka igen,
hejdade Ivan henne.

— Huru är det? frågade han.

— Sämre, fruktar jag.

— Får jag inte gå med in? Jag skall sätta
mig bakom sängförhänget, så att hon inte ser mig.

Fru Kristina tvekade ett ögonblick. Det var
endast ett par steg mellan dörren och ■ sängens
nedre ända, och Agnes låg ju orörlig. Ja, han kunde
ju följa med, om han höll sig bakom.

Men då dörren öppnades, vände Agnes hastigt
hufvudet åt sidan och mötte Martins blick. Det
var för sent att draga sig tillbaka, hon hade
redan känt igen honom. Han gick fram och satte
sig på sängkanten; hennes hand låg på täcket,
han tog den och strök den sakta som han
brukade göra, då de voro barn. Han var sig icke
Agnes. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free