- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
178

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

lik; lian såg så milcl ut. Agnes’ ögon började
stråla med en fuktig glans; aldrig hade de sett så
stora lit som nu. Hon höll dem oafvändt fästade
på Martin.

Eru Kristina började läsa upp parablerna. Hon
kände igen dem alla, så gjorde Martin också och
säkerligen äfven Agnes. Lie voro hållna i en
gammaldags, trohjärtad ton och utgjorde en enkel
allegorisk omklädnad för enkla sanningar. Den sista
af dem hette "Lyckans slott" och lydde sålunda:

"En jungfru lemnade i arla morgonstunden
sin faders hus, för att begifva sig ut att söka efter
Lyckans slott, som hon hört mycket beprisas för
dess skönhet och prakt och det njutningsfulla lif,
man der sades föra under sång och dans oeh glada
lekar. Hon gick både länge och väl, sjungande
och med lätt hjärta, men icke såg hon något slott,
som kunde vara Lyckans. Då lion gick genom en
skog, trädde hastigt en afskräckande skepnad emot
henne, höljd i svarta, sida kläder, med ett blekt,
strängt ansigte och ett gissel i handen. "Hvart
skall du gå som längst?" frågade han ined en dof
och hemsk röst. "Jag är ute och söker Lyckan,"
svarade jungfrun. "Vill du ej följa med mig i
stället?" sporde han. "Hvem är då du?" frågade
lion nyfiket. "Jag heter Pligten," sade lian. Då
skrattade hon honom midt i ansigtet och gick
sjungande förbi honom. Hon gick återigen både länge
och väl, men hon sjöng ej mera och hennes hjärta
var ej så lätt som förut; det började lida mot
middagen och ännu hade hon ej sett något slott, som
kunde vara Lyckans. Då kom hon återigen in i
en skog och der mötte henne en skepnad ännu
mera afskräckande än den förra; han var höljd i en
sid kjortel väfd af nässlor, hans ansigte var
döds-blekt och i handen höll han ett tveeggadt svärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free