- Project Runeberg -  Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872. En bokfilm /
9

(1942) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1810

— på eget bevåg Svensk Thronföljare.



Den 27 Juni uppvaktade jag Prinsen af Ponte-Corvo,
och sade honom, att jag ämade med det första afresa
till mitt Fädernesland, för att der sätta i verkställighet
hvad som i Paris hade börjats. Han visade mig en
utmärkt godhet; och då jag anhöll att få för min gamla
Konung yppa hela mitt handlingssätt, svarade Prinsen,
att han ej allenast tillät, utan äfven ålade mig det, samt
tillade: »Ni kan äfven säga Eder Konung, att Kejsaren
ej har något deremot, utan i händelse jag väljes till
Sveriges Kron-Prins, har Kejsaren tillåtit mig emottaga
detta smickrande förtroende af Svenska folket, hvilket
jag emottager enligt Sveriges grundlag, och ombyter
Religion.»

Den 12 Juli anlände jag till Stockholm, och gick genast
upp till Hans Exc. Utrikes-Statsminister Lars von
Enge-ström och aflämnade ett bref från Ambassadören General
Fabian Wrede, innehållande en kort berättelse om mitt
sammanträde med Prinsen af Ponte-Corvo, och dess
samtycke att emottaga Svenska Kron-Prins-värdigheten.

Under dess genomläsande skiftade han ofta färg, samt
gaf mig mellan åt stränga blickar.

Hof-Cancelleren G. af Wetterstedt
var äfven närvarande. Jag nämnde
då huru lyckan gynnat mig med ett
sammanträde med Prinsen af
Ponte-Corvo, hvilken jag ansåg vara den
värdigaste att blifva Sveriges
Kron-Prins, och att i händelse af dess
utkörande, Kejsar Napoleon ej hade
något deremot. Som nu, efter alla
de upplysningar jag hoppades få
meddela, ingen gerna kunde neka,
att detta vore för Sverige det
lyckligaste, så förmodade jag att både
Konungen och alla andra skulle
inse förmånerne af detta val, och
antaga det såsom för Sverige af
oberäknelig nytta.

Med en uppsyn vanställd af vrede
och förbittring såg H. Exc. von
Engeström på mig, föll mig i talet

och sade: »Hvem har bedt Eder blanda Er i
Propositionen om en Thronföljare? och huru har Ni dristat Er
till ett sådant uppförande?»

I detsamma inkom H. Exc. Grefve von Essen, då
Utrikes-Statsministem omtalade allt hvad jag för
honom yttrat, samt innehållet af General Wredes bref,
hvilket äfven afhördes af Hof-Cancelleren Wetterstedt.

Sedan gjorde man mig flera frågor dem jag
upp-rigtigt besvarade, utom den, att jag icke omtalte
någon Svensk i Paris, som visste derom, således icke
att Signeul kände förhållandet, emedan jag hade lofvat
honom tystnad; efter en liten stund sades mig, att så
vida jag ginge längre med denna sak, skulle det kosta
mitt hufvud, och allt mitt bemödande vore förgäfves,
emedan Konungen redan utsett Thronföljare. Efter
något samtal tillsade Utrikes-Statsministem mig att
gå ut i det yttre rummet, hvarpå jag efter vid pass
en half timmes väntning åter inkallades.

Nu sades mig i mildare ton, likväl temligen sträng,
att man väl insåg det jag icke hade uppsåt att skada,
men att min ungdomsyra hade fört
mig för långt, och att jag borde
upphöra med dessa tillställningar.

Man förklarade för mig, huru man
borde, åtminstone på en kort tid,
hålla allt hemligt för att inhemta
nogare underrättelser om den som
jag föreslagit med flera andra
omständigheter, som fordrades vid ett
så vigtigt ärendes af görande.

Baron Mörner nekas bevista
riksdagen.

»Kongl. Maj:t har i Nåder
befallt, att Lieutenanten vid Uplands
Regemente Baron Otto Mörner
genast begifver sig till Upsala och der
förblifver tills vidare ordres, och får
således den redan erhållne
permissionen att resa till Örebro, för att
bevista instundande Riksdag, icke
begagnas.

Stockholm den 19 juli 1810.

G. Lagerbring.
Regements-Chef.»

Marskalk Bernadotte i samtal med
Baron Mörner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lec14j/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free