- Project Runeberg -  Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872. En bokfilm /
97

(1942) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1823

Bacchanternas diktare död.

t

Sonungenå Trotjenare, Drbtt. ©ancelliftcn
uti SonungenS ©anceltie, @r. ©tagneliuS,
bog i ©tocfljolm, ben 3 Slpr. 1823 !t. 1/l
tia 3 e. m. ®n>ilfet, enbaft på bettg fått,
anfiörige odj roänner tiatännagifweå.

©almar Ribning.

*



Eric Johan Stagnelius föddes den 14
Oct. 1793 i Gärdslösa Prestgård på Öland.
Föräldrarna voro Biskopen i Calmar,
Magnus Stagnelius och hans maka född
Bergstedt. 1811 inskrefs S. som student
vid Lunds Universitet men flyttade 1812
till Upsala och aflade där
Cancelli-exa-men 1814. 1815 inskrefs han i
Ecklesiastikexpeditionens Cancelli, blef 1818
Ordinarie Copist och 1822 Cancellist.

S. utgaf sjelf anonymt endast en mindre
del af sina alster, nämligen Vladimir den
Store (1817) Tre häften Liljor i Saron (1821)
Sorgespelen Martyrerna och Bacchanterna
eller Fanatismen (1822).

Eric Johan Stagnelius.
Blyertsteckning af Uars Gustaf Malmberg.

Svenska Academien belönar.

1818 erhöll Stagnelius andra pris af
Svenska Academien för sin dikt: »Sdng
till Qvinnorna i Norden» och
mottog personligen priset.

Bref till P. D. A. Atterbom.

Upsala den 13 Sept. 1822.

I Stockholm gjorde jag bekantskap
med Stagnelius. Han skänkte mig första
arket af en ny tragedi: Bacchanterna eller
Fanatismen, som är under tryckning.
Ämnet är Orpheus. Någonting bestämt
derom kan jag ännu ej säga. Begynnelsen
lofvar, Stagnelius sjelf är en genialisk,
men besynnerlig, lurfvig, burschikos
varelse. Varm, men oklar; och allramest
rasande fantastisk då han bemödar sig att
tala kallt förstånd. Till helsan synes han
mig, dess värre! redan förstörd. Hans
diet lär ej heller vara den bästa.

Erik Gustaf Geijer.

R.

SUCKARNAS MYSTÉ

Suckar, suckar äro elementet,

I hvars sköte Demiurgen andas.

Se dig om! Hvad gladde dina sinnen?

Kom ditt hjerta fortare att klappa,

Och med fröjdens milda rosenskimmer
Flyktigt stänkte dina bleka kinder?

Säj! hvad var det? Blott en suck af vemod,
Som, ur andelifvets källa fluten,

Vilsefor i tidens labyrinther.

Tvenne lagar styra menskolifvet,

Tvenne krafter hvälfva allt, som födes
Under månens vanskeliga skifva.

Hör, o menska! Magten att begära
Är den första. Tvånget att försaka
Är den andra. Skilda åt i himlen,

En och samma äro dessa lagar
I de land, der Achamot befaller,

Och som evig dubbelhet och enhet
Fram i suckarnes myster de träda.

Mellan lifvets sorgesnck och dödens
Menskohjertat vacklar här på jorden,

Och hvartenda andedrag förkunnar
Dess bestämmelse i sinneverlden.

Ser du hafvet? Ilande det kommer,

Vill med blåa längtansfulla armar
Under fästets bröllops-facklor sluta
Till sitt bröst den liljekrönta jorden.

Se, det kommer! Hur dess hjerta svallar
Högt af längtan! Hur dess armar sträfva!

Men förgäfves. Ingen önskan fylles
Under Månen. Sjelfva Månens fullhet
Är minutlig. Med bedragen väntan
Dignar hafvet, och dess stolta böljor
Fly tillbaka suckande från stranden.

Hör du vinden? Susande han sväfvar
Mellan lundens höga poppelkronor.

Hör du? växande hans suckar tala,

Liksom trånsjukt han en kropp begärde,

Att med sommarns Flora sig förmäla.

Dock ren tyna rösterna. På löfvens
Eolsharpa klingar svanesången
Ständigt mattare och dör omsider.

Hvad är våren? Suckar blott från jordens
Dunkla barm, som himlens Konung fråga,

Om ej Edens Maj en gång begynner?

Hvad är fjäriln och hans purpurblomma?

Hvad är lärkan, morgonstrålens älskling?
Näktergalen, skuggornas förtrogna?

Suckar blott i växlande gestalter.

Menska! vill du lifvets vishet lära,

O, så hör mig! Tvenne lagar styra
Detta lif. Förmågan att begära
Är den första. Tvånget att försaka
Är den andra. Adla du till frihet
Detta tvång, och, helgad och försonad,

Öfver stoftets kretsande planeter,

Skall du ingå genom ärans portar.

Eric Johan Stagnelius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lec14j/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free