Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1823
Ur
Magdalena Rudenschöld vid skampålen.
+
gröfen 907agbalena Sfjarlotta 9iu«
ben)rf)ölb, ®otter af framl. §an§
(Sjcelleng Sifé–3}åbet, Upfala Sffabemie
kansleren, Snibbaren od) Sommenbören
af Äongt. 2Raj:t§ Ørben, m. ni., ©refrøe
$arl 91ubenfd)Dlb od) befi aftnen af«
libna ma!a, ©refrotnnan Gfjriftina
Sfjarlotta Sjelfe, böb b. 5 9Jfar§ i
en åtber af 57 år.
M. R. föddes i Jan. 1766 i Stockholm och
var dotter till Riksrådet Carl R. Hon blef
1783 hof-fröken hos H. K. H. Prinsessan
Sophia Albertina och var för sin skönhet
och qvickhet mycket beundrad. I det
politiska intrigspel som uppstod efter
Gustaf III:s död blef M. R. en
mellanhand mellan sin älskare G. M. Armfelt,
Minister i Italien, och dennes
hemmavarande vänner. Hon blef fängslad natten
mellan den 17 och 18 Dec. 1793, då
comprometterande bref hittats hos
henne. Dömdes af Hofrätten till döden, men
Högsta domstolen skärpte straffet med
schavottering. Dödsstraffet ändrades till
Spinnhus och efter två års vistelse på
Correctionshuset frigafs hon då Gustaf
IV Adolph emottagit Rikets styrelse och
lefde senare delen av sitt lif förskjuten i
djupaste armod.
årets krönika.
En adelsdam vid skampålen.
Magdalena Rudenschöld berättar sjelf
om sin schavottering pd Riddarholmstorget
1794 •
»Den 24 sept. kl. 8 om morgonen, kom
Majoren vid gardet, Baron Silfverhjelm,
in i min arrest, kastade sig öfver bordet
och gret som ett barn.
— Olyckliga Fröken Rudenschöld! ut-,
ropade han; om ni någonsin behöft er
själsstyrka, så är det i dag. Ni vet ej
hvad er förestår.
— Döden?
— Nej, tusende gånger värre än döden.
Tårarna hindrade honom att fullfölja.
I detsamma inträdde Slottsfogden och
förkunnade mig att Hertigen Regenten
sedermera Carl XIII, af stor nåd skänkt
mig lifvet; men att jag tre timmar
derefter skulle straffas med en timmes
stående vid skampålen framför
Riddar-holmskyrkan.
Klockan 11 återkom Silfverhjelm, att
hemta mig. Med samma häftighet, som
jag hitintills gått, sprang jag nu utför
trapporna och befann mig på gatan innan
vagnen hunnit följa mig, och på detta
sätt genombröt jag spetsgården, formerad
af hela Svea Gardes Regementet.
Inkommen derinom stannade jag med
häpnad, då jag blef varse skampålen, och
hela torget — husen, taken, till och med
skorstenarna — fulla af folk. Alla stodo
så tysta, att man kunde höra
andedräg-ten. Soldaterne, som stodo lutade på
sina gevär, snyftade helt högt. Min
styrka hade öfvergifvit mig. Knappt
förmådde jag uppstiga trappstegen till
pålen, der min dom ånyo upplästes inför
hela allmänheten. Då det var gjordt,
kände, jag med en rysning en grof hand,
som tog mig i axeln och ville rycka
halsduken af mig. Hastigt vände jag mig om
— det var rackardrängen, med
jernhalsbandet färdigt att sättas om halsen. —
Jag gaf till ett rop och kastade mig
framstupa utför trapporna samt
nedföll afdånad. Ännu är denna känsla så
liflig i min själ, att jag darrar när jag
skrifver detta. Jag förblef utan sansning
hela vägen när jag återfördes till
Spinnhuset, utom Hornstull.
— En med antaglige bevis om
redlighet och nykterhet försedd ogift
Qvinnsperson utan Barn, antages till
sköterska å Danviks Hospital. Vidare
underrättelse lemnar Inspektorn på
stället.
löeröttelfcr
ar
S$r|h> ©«!ttt,
Stfcniffa liten
110 Cfol; ungbomtn« ijtnfl utglfnxn
«t
And. Fryxell.
eSt©«Ä$DEI»,
ftrpdrt tjc8 ®amud SHumflebt, 1813.
I enlighet med Författarens yttrade
önskan har Kongl.
Uppfostrings-Komi-téen genomläst och sorgfälligt granskat
de af Collega Scholæ Magister Anders
Fryxell utarbetade och från trycket
nyligen utgifvna Berättelser ur Svenska
Historien, Första delen; och söm
ifrågavarande arbete, ej mindre genom dess
rediga anordning, än dess enkla och
tydliga framställningssätt, funnits vara väl
beräknadt för det dermed åsyftade
ändamål, har Komitéen ansedt detsamma,
både vid den allmänna och enskilda
undervisningen, blifva så mycket mera
användbart, som en hittills med skäl
öfverklagad brist på läroböcker i
fäderneslandets historia, afpassade efter den
spädare barndomens fattningsförmåga,
derigenom blifvit undanröjd. Hvilket
yttrande, enligt Komitéens beslut, skulle
Författaren meddelas.
Stockholm d. 13 Sept. 1823.
J. Adlerbeth,
Kongl. Uppfostrings-Komitéens Sekreterare.
Att jag Per Ad. Norstedt uti min
hit-tils under Firma J. P. Lindhs Enka
fortsatte Boktryckeri- och Stilgjuteri-rörelse
under denna dag till Bolagsmän
upptagit mina båda Söner Adolph och Carl
Norstedt, samt att nämnde rörelse af
oss hädanefter fortsättes under Firma
P. A. Norstedt & Söner, äfvensom att vi
i enlighet med J. P. Lindhs Enkas
kungörelse af denna dag vid anfordran
genast betala de deruti omförmälte
skulder; det varder härmed tillkännagifvet.
Stockholm d. 24 Dec. 1823.
Per Ad. Norstedt. A. Norstedt.
C. Norstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
