- Project Runeberg -  Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872. En bokfilm /
138

(1942) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1829

»Det var väl f—n!» sa’ Filéen––––

Commerce-Rådet P. E. Filéen,
död d. 26 Dec. i dess 81 års ålder.

*



Denne mans lefnad framställer ett
stort exempel på omskiftande öden,
deraf han också erhållit en serskildt
rygtbarhet. Född af fattiga
Föräldrar, erhöll han likväl en vårdad
uppfostran — och utmärkte sig,
efter inträde på den civila
Tjenste-manna-Banan, såsom skicklig
Sakförare: — Begagnad i
Commerce-Collegium, erhöll han sent derstädes
en ordinarie Beställning, hvilken
han med skicklighet och
noggrannhet bestridde; men de högst
obetydliga inkomster, som åtföljde
densamma, nödgade honom att, genom
Commissioner åt Enskildte, söka
fylla de, för den mest tarfliga
berg-ning, nödvändiga behof. På detta
sätt måste han tillbringa hela sin
mannaålder och en del af
Ålderdomen, ända till dess 73:dje
lef-nadsår. Vid denna ålder, då Lifvets
behag och njutningar för menniskan
vanligtvis ärö försvundna, blef han
oförmodadt och på en gång ensam
Arftagare till en högst betydlig
Förmögenhet, efter dess i Amerika
aflidne Broder.

Med sinneslugn mottog han sin
oförmodade lycka och förhäfde sig
ej deröfver. Ingen förändring syntes
i hans alltid jemna lynne, icke ens
vid första underrättelsen om
öfver-gången ifrån torftighet till
Rikedom.

Han iakttog den vise Mannens
lugna sinnes-författning. Gamla
Vänner och Bekanta ihågkommos
nu med vänskapens hela värme.
Om han ej kunde uppfylla allas
Pretentioner; om han ej utöste
Penningar till alla som anmälte sig —
och dessa voro nästan otaliga; så
bör den urskiljning, hvarmed han
utdelte sina biträden och äfven
väl-gerningar, snarare lända honom till
loford, än till tadel — ett oförtjent
klander, hvilket torde fortfara efter
hans död.

Men kittsligheten och afunden
glömma sällan något tillfälle att göra
sina förmenta anspråk gällande. —
Några nog aflägsna släktingar till
Herr Filéen anställde emot honom

träffor man/

(Un

®it nt) oct) mødet wacfer ®ifa
om

£)en fattige @atén

fom ofonttofcafct Mef mätta xit
froåta luflig att läfa.

illelobi; 2tø! om »i goö »inner en (3

en Rättegång, som geck ut på ej
mindre än att förklara honom icke
vara Broder till den Filéen, som
lemnat det Rika Arfvet samt påstå
återgång till deras fördel af den
stora Förmögenheten. — Den
tillställda Processen fick också det
slut som vederborde — och Herr
Filéen blef bibehållen vid det Arf,
honom en gång rättvisligen
tillfallit. Herr Filéen hade alltid
iakttagit ett ordentligt och tarfligt
Lef-nadssätt. — Samma ordning
bibehöll han intill sitt sista och afvek
sällan ifrån gamla vanor. Arfvets
storlek var omkring 1,300,000 R:dr.
Och af detta testamenterade Filéen

390,000 R:dr till Allmänna Verk och
Inrättningar.

»Det var väl fan!»

I hörnet af Packartorgsgatan och
Ålandsgränd var källaren Victoria
belägen. Derstädes fanns i
trädgården en större tub, fäst på en
trefot, i hvilken gästerna till
förlustelse, sedan det blifvit mörkt, fick
beskåda himlahvalfvets stjemor.

Så länge Commerce-Rådet P. E.
Filéen plägade besöka Victoria var
han särskildt road af att i den
dervarande tuben betrakta
himla-kroppame, då han seende något
oväntadt plägade utropa: »Det var
väl fan!»

Gustaf Nerman.

Visan om den fattige Saten.*

»Det var väl fan!» sa Satén der han satt,
Såg uti kikarn och blekna —

Läste den skrift, som i stjernornas natt
ödet höll på till att teckna:

»Dalrar så många, som stjernor här stå,
Skall du Satén af min hand en gång få!»
»Det var väl fan!» sa Satén der han satt
Såg uti kikarn och blekna.

Då, kära vän! blir du ärad och stor,
Sjelf Mårten Holk skall sig buga,

Ta dig i hand och dig kalla för Bror,
Dig på kalas skall han truga.

Dricka din skål uti fradgande vin,
Nådiga Frun dig skall kalla Cousin.
»Det var väl fan!» sa Satén der han satt
Såg uti kikarn och blekna.

Nu på ditt vindsrum föraktad du går.
Ensam din pipa du röker,

Och på Victoria käglorna slår —

Slår — och din lycka försöker.

Men i din dörr, der knappt surrat en

mygg,

Snart nog magnaten skall kröka sin
rygg.

»Det var väl fan!» sa Satén der han satt
Såg uti kikarn och blekna.

* Filéen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lec14j/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free