- Project Runeberg -  Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872. En bokfilm /
155

(1942) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1831

Svenska

Folkets Nationalepos.

Frithiof och Ingeborg.

Der växte uti Hildinga gård
Två plantor under fostrarna vård.
Ej Norden förr sett två så sköna,
De växte herrligt i det gröna.

Frithiof på Hafvet.

På en gång två lansar springa,
slungade av hjeltearm,
midt i luden isbjörns bringa,
midt i becksvart stormörns barm.

FKITHIOFS



Q.

JE.T&UASS TK(i;V KR.

Första upplagan af

Esaias Tegnérs »Frithiofs Saga», ntkom
år 1825. Till den femte upplagan; den
första illustrerade, som utgafs 1831 har
teckningarna ntförts af John
Holmbergs-son d. y.

Ut ett bref till Esaias Tegnér.

Stockholm den 12 Juli 1825.

Jag är galen i Frithiof, mera betagen
än sjelfva Ingeborg, och tröttnar ej att
betrakta och beundra den stormodige
vikingen. Af alla besjungna hjeltar synes
han mig närmast likna den Homeriske;
liksom denne, främst i svärdslek,
förfärlig i vrede, bål i företag, och spefull
gäc-kare af faror och fiender; blott af
djupare sinne och oändligt mera älskvärd
natur. Åfven de andra figurerna omkring
honom, synes mig alla mästerligen
åtskilda och tecknade. Det är ett galleri. Jag
skall ej säga med vår store Atterbom, att
konstens trollmakt har vetat dåra ämnets
hårdhet, utan enfaldeligen, att ämnets
svårighet synes mig ganska lyckligt besegrade.
Romantiken har här blifvit ympad på
klassiciteten; och den vilda nordiska kraften
framträder med hela sin ursprungliga
fysionomi, utan att på minsta stötande sätt
af sticka från kulturens ädlare former.

— Man påstår väl att en föråldrad poet
och en passerad skönhet aldrig kunna af
hjerta berömma den, af hvilken de
fördunklas. Med mig är dock annat. Jag har fått
gå i skola på att tala företräden. Strax i
början af min bana stod Kellgren framför
mig i hela sitt beröm; och se! redan innan
slutet deraf uppstår Tegnér, som under en
gemensamma skugga borigömmer oss alla.
Emellertid har min penna vid alla
tillfällen gjort rättvisa åt den förre; och skulle
då mitt hjerta icke göra den ät en man,
hvars ädla tänkesätt jag har att tacka för
den största litterära heder, som jag
någonsin åtnjutit!

Högvördigste Herr Doclorns och
Biskopens m. m.

ödmjukaste tjenare
Leopold.

Frithiof spelar Schack.

Björn och Frithiof suto båda
vid ett schackbord, skönt att skåda.
Silfver var hvarannan ruta,
och hvarannan var af guld.

Försoningen.

»I denna strid», så talte han med vänlig röst,
»är ädlast den, som bjuder först sin hand till frid».
Då rådnade Kung Halfdan, drog stålhandsken af,
och länge skilda händer slogo nu ihop.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lec14j/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free