Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1838
»Braheväldet».
Grefve Magnus Brahe.
Konungens högra hand.
Grefve Magnus Brahe, Konungens vän,
mannen med de mänga embetena och
titlarna synes f5r de flesta säsom en slags
Vlce-Konung, som utöfvar sitt Inflytande
Inom det politiska llfvet oeh päverkar
befordringarna Inom embetsverken oeh
bland militären.
Begtämmer Kungen eller Brahe?
— De vanliga audienserna hos H. Ex.
Brahe ha åter tagit sin början efter
gref-vens återställande till helsan. Vi kunna
icke underlåta, att här jemväl lemna
rum åt en fråga, som vi hört allmänt
göras: Hvad är det egentliga skälet, att
dessa audienser blifvit så besökta, och
hvem har lärt de goda medborgarna
denna biväg till målet för deras
önskningar?
Att man i H. E. Hr grefve Brahes
person, häldre än i någon armans, vill
finna denna genväg må geraa, om så
behagas, härledas från häfden, börden
eller den så kallade »historiska
kontinuiteten», men den absoluta orsaken ligger
utan tvifvel i statsskicket och den
riktning dess utveckling tagit. Det är från
beskaffenheten af dessa man kan härleda
möjligheten att än en gång få se hela
den konstitutionella, rådgifvande och
beredande personalens inflytande
före-nadt i en enda mans hand, och Sverige
hugnadt med en stordignitär, som gör alla
de öfriga öfverflödiga. Aftonbladet.
En hängifven tjenare.
Magnus Brahe’s favoritskap står
ensamt bland alla dem som hofvens
anna-ler, mig veterligt, kunna uppvisa, genom
sin renhet från alla de maktens och in-
flytandets missbruk till förföljelse eller
egna passioners tillfredsställande, hvaraf
vanliga gunstlingars historia öfverflödar.
Deremot har man en mängd bevis, utom
de säkert ännu flera, som ej äro kända,
på Brahes bemödanden att såsom en
lugnande och försonande ande hejda
sin konungslige gynnares till
öfveril-ningar och förhastade beslut så lätt
stämda sinne, hvarvid den eljest med så
varm vänskap omfattade gunstlingen
ofta blef bemött med harm och
tillbakavisad med hårda ord. Han är
verkligen en ädel man.
Detta erkändes af allmänheten midt
under ropet öfver det inkonstitutionella
Kamarilla-inflytande, som af honom och
genom honom utöfvades på konungen
och förnämligast uti befordringsärenden,
oberäknadt dem i arméen, som lagligen
tillhörde hans befattning.
Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister.
Ur bref till P. D. A. Atterbom.
Brahes karaktär är verkligen
ridderlig, och aldrig kunde en konung, som ej
förstår vårt språk, kunnat välja en
in-tegrare organ för sina meddelanden till
Folket och till enskilde. Han tycks ej
veta af någon annan bestämmelse än
den att vara ett ädelt offer för sin plikt;
det är den enda lycka han känner.
J. O. Wallin.
nja, ja—jag Idfvar ett förordnande.»
Grefve M. Brahe svarar en supplikant,
som uppvaktar honom å hans
audiensrum på Kgl. Slottet.
Karikatyr ur »Ställningar och Förhållanden»
af K. F. M. Darell.
Justitiekansler C. U. Herman.
Konungens vänstra hand.
Hätskheten mot Nerman, den
förhatlige uppkomlingen, delades af hela den
tidens aristokrater, utom grefve M.
Brahe, hvilken bäst kände honom och
den stora nytta han gjorde, i det han på
sängkammarvägen upplyste Konungen
om de osanningar, hvarmed då varande
s. k. store män ofta trakterade Konungen,
i förlitande på hans okunnighet om
Sveriges både språk och andra
förhållanden. C. A. Breitholtz.
Carl Johans hemliga polis.
Carl Johan var den senare hälften af
sin regeringstid mycket misstänksam.
Detta tilltog med åren. Han misstänkte
nästan alla, att de i mer eller mindre mån
arbetade i’mot honom och icke vore
honom tillgifna, som de läto påskina.
Orsaken till uppkomsten af denna
misstänksamhet var följande. En person
vid namn Nerman hade lyckats att
blifva Polismästare i Stockholm. Men
i stället för att genom sin chef
öfver-ståthållaren låta Konungen veta hvad
som passerade, skaffade han sig direkt
tillträde till Carl Johan och berättade för
honom allt möjligt skvaller.
Han blef snart nödvändig för
Konungen, hos hvilken han infann sig klockan
ii om aftnarna men icke den vanliga
vägen utan garderobsvägen, då anmäld
af kammartjänaren. Om vid den tiden
någon var inne hos Konungen, skedde
kammartj enarens anmälan i följande
ordalag: »Sire, det är någon här». Genast
afskedades den som var inne, och
Nerman inträdde. Carl Johan, som kände,
huru Napoleon i Paris hade sin hemliga
polis och spioner, införde nu sådant här,
och Nerman blef denna hemliga polisens
chef. Georg Ulfsparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
