Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1841
Nykterhetssakens apostel.
Prosten Peter Wieselgren
i Westerstads församling gör
hundramilafärder kors och
tvärs genom landet — mest
på skjutskärror — och
predikar en obarmhärtig strid
mot brännvinet och
brännvinsbränningen.
Prosten Peter Wieselgren.
”Skall frukten af våra
bemödanden af något bringas
till mognad, så är det genom
hänförelsen afsådana
ypperliga tal inför menigheten,
som vittna om en högre
in-gifvelse för sant och rätt.”
J. J. Berzelius.
Åter ett öppet bref till dem som styra, utan att bränna.
Käre Vän! Det ser ut som Riksens Ständer skulle komma
att höja skatten sä, att ingen längre kan bränna för dr ankens
skull eller den egna aptitsupens skull, utan om han med
den minsta b er åknings konst gör det, måste det vara såsom
brännvinshandlare. Ty för den skatt han skulle ge, kan han
skaffa slö säd till halmen i stället för drank och derigenom
lika visst fettma åt sin boskap, som han med dr anken
utmärglar den, och bestå sig sjelf kött och fläsk till brödet
istället för brännvin. Nu är det just du, som super, hvilken
ensam kan förbjuda bränningen. Smaka derföre ej en
droppe brännvin, så blir brännvinshandlaren tvungen att
lägga ner sin rörelse och hvarje brödkaka kommer hädanefter
ej kosta dig hälften mot förr. Och hvarför skall du dd
lägga den minsta sticka under bränningens trollkittel?
Peter Wieselgren.
”Hvad! bränna brännvin — är det min gerning?”
sa’ Konungen.
En skånsk Baron gjorde Konungen sin uppvaktning
vid en Stockholmsvistelse 1841 och blef tillfrågad hur
det stod till nere i Skåne. Svaret blef ej blott det väntade;
den högvälborne brännvinsbrännarens sinne hade för
mycket upprörts af de anklagelser, för hvilka han på
senaste tiden utsatts, och han kände turen nu vara hans.
Det borde ej förtigas: en prest, kyrkoherde i Westerstad,
angrepe förskräckligt alla dem som brände brännvin,
han läte icke hejda sig — och derför borde lagen få ha
sin gång: ty ännu gällde att den skulle mista lifvet
som lastade Konungens gerningar ... »Hvad!» utbrister
Konungen förbittrad; »bränna brännvin — är det min
gerning, hvad säger ni?» I sin sydländska liflighet tar
han ett par steg fram emot den häpne åklagaren, som
ej visste bättre än att rygga ut genom dörren. Men med
nästa post gick en sträng order ned till förvaltningen på
Skarhult, Konungens gods, att bränneriet
ögonblickligen skulle nedläggas.
”Sådan ser vår opposition ut.”
Under det att Prosten Wieselgren vid nykterhetsmötet
i Skara i korthet genomgick Brännvinslagstiftningens
historik inkom en full gesäll i salen, trängde sig fram mot
Cathedern och började tala högt mot W. med anförande,
att det vore både hårdt och orätt att vilja hindra »folk»
att supa. Man sökte genast att skaffa ut mannen, men
W. afstyrkte detta, för att få samtala med honom och
säga honom några ord, dem han möjligen kunde fatta.
Men här voro alla föreställningar förgäfves, oaktadt de
framburos med det medlidande och den mildhet, med
hvilka den christliga kärleken fördrager allt och
för-törnas aldrig. Den öfverlastade utfor i detta språk, som
alltid förråder hvars andas barn han är, och som gjorde
att man nödgades aflägsna honom. Derefter fortsatte
den snillrike och ädle Talaren, och händelsen gaf honom
anledning till denna nog pikanta men träffande utsago:
»Sådan ser vår opposition ut».
Då kampen mot dryckenskapen, okunnigheten,
fattigdomen och det sedliga förfallet tog sin början.
Den 1 Maj 1833 tillträdde Peter Wieselgren sin post
som kyrkoherde i Westerstad och östraby församlingar
och han mötte öfverallt sin fiende som han från första
början beslutade bekämpa.
Den Söndag, då man väntade hans inträdespredikan
i Westerstad, utgjordes kyrkobesökarna af 16 män och
omkring 30 qvinnor; klockaren låg drucken och sof i
sacristian. Vid hans första predikan i östraby råkade
två qvinnor i slagsmål i kyrkan; den värst ankomna
måste utledas. Men när hon dervid kom midtför
predikstolen stannade hon, knöt näfven mot predikanten och
skrek: » Hör du, prest! Stå intet du der och straffa
Westerstads byamän; ty di ä klogare och bättre än du, om du sd
står i tre tima och präkar; ty inte förstå vi möet hva du
sier och inte villa vi förståt heller!))
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
