Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1845
Dryckenskapens förbannelse.
Huruledes Sven blifver en drinkare.
En tid har gått. Sven känner sig nedslagen, lynnet är trist och
aptiten dålig. I sin okunnighet och angelägen att göra allt för sin
man bjuder Elna honom då och då på en aptitsup. Så blir
Brännvinet så småningom en vana för Sven. Och en söndag, då Sven
begivit sig till kyrkan, stannar han vid Forsa krog istället och
berusar sig.
Dryckenskapens bedröfliga följder.
Sedan Sven Larsson kommit derhän, att han för Brännvinet
öfvergaf sitt hem och Guds hus; så går han hastigt sitt fördärf till
mötes. Arbetsglädjen är borta, gården råkar i lägervall. Makarnas
kärleksbetygelser förbytas i hat och förbannelser af mannen, i
fruktlösa böner om förbättring af hustrun. Barnen trifvas ej hemma
ömsom arbeta de, ömsom ligga de vid grannarnas dörrar. Elna
upphör dock aldrig att hoppas på Gud, som kan allt förvandla.
Frid och sällhet återvända.
En dag får Sven se ett upprop i en tidning om bildandet af en
Nykterhetsförening. Han gripes af ångerns q val och när han läser
i uppropet att: »Säge ingen, att han i denna mensklighetens
angelägenhet intet kan uträtta. Den kan, som vill; ty hvar och en
kan ju råda öfver sig sjelf.» Sven hastar till sin hustru och hon
gifver honom stödet: att med Guds hjelp, kan man hvad man vill.
Det lyckliga hemmet.
Sven Larsson och hans hustru Elna har i sex år lefvat lyckliga
i sitt hem. De hafva tvenne barn, en son och en dotter. Bekymren
hafva väl någon gång infunnit sig i detta hem, men makarna
hafva då sökt tröst hos Gud och hvarandra. Snart skulle likväl
glädjen i detta hus slockna. Vi skola visa hur Brännvinet
tillintetgjorde dess välstånd, frid och sällhet.
Den obotlige drinkarens död.
Sven, som genom Nykterhetsföreningens upprop och genom
medlemskap i densamma räddats från Brännvins-djefvulen,
gör allt för att försöka rädda sin förförare, Kyrkovärden, från
Brännvinslasten, men lyckas ej. En gång när Kyrkovärden i
öfverlastadt tillstånd kört omkull i en snödrifva orkar han ej taga
sig upp utan qväfves deruti, och dör. En drinkares ömkliga död.
Den första frestelsen.
Sven och hans unge son Carl är på hemväg från en marknad.
På vägen passerar de Forsa krog der utanföre sitter f. d.
Kyrkovärden och Häradsdomaren, som förlorat sitt anseende för
dryckenskapens skull. Han frestar Sven att taga en sup Brännvin
och dricka för hustruns välgång. Sven tvekar, men dricker för
sin kära makas välgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
