Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1851
J. L.
Författaren till ”Fänrik Ståls
sägner” gästar Sverige.
— Af nyheter med dagens post
må nämnas, att skalden Runeberg
d. 29 Juni anländt med
ångbåts-lägenhet från Finland till
Stockholm. Han har aldrig förr sett det
land, på hvars språk han skrifvit
så mycket skönt.
— Vännerna af Runebergs
Sångmö hafva för honom gifvit en festlig
måltid i Trädgårdsföreningens lokal.
Arrangörer äro tvenne hans
landsmän, Riks-Arkivarien J. Nordström
och Kyrkoherden G. H. Mellin.,
Runeberg besökte d. 2 Juli, på
aftonen, i sällskap med ett större
antal litteratörer Mosebacke, för att
betrakta den ryktbara utsigten öfver
hufvudstaden.
Visiten i Sverige var
ansträngande.
— Professor Runeberg, som
gästat vår hufvudstad, afreste d. 13
Juli tidigt på morgonen med
ångfartyg till Gefle och vidare
norrut. Den till sitt väsende, serdeles
enkle och flärdfrie mannen var
under sin vistelse härstädes,
föremål för en daglig hyllning, som
stundom nästan satte honom i
förlägenhet; och han lärer flera gånger
yttrat, att han fann allt i Sverige
förträffligt, saknande blott ett,
nem-ligen att hinna hvila något emellan
de ständiga bjudningame, då han
icke ens hann besöka mer än en
liten del af dem, som hade räknat
såsom en heder att hafva
författaren af Fänrik Ståls sägner till gäst.
A ftonbladet.
Runeberg i Sverige.
J. L. Runeberg.
VÅRT LAND.
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.
Vårt land är fattigt, skall så bli
För den, som guld begär,
En främling far oss stolt förbi;
Men detta landet älska vi,
För oss med moar, fjäll och skär
Ett guldland dock det är.
Vi älska våra strömmars brus
Och våra bäckars språng,
Den mörka skogens dystra sus.
Vår stjemenatt, vårt sommarljus,
Allt, allt, hvad här som syn, som sång
Vårt hjerta rört engång.
Här striddes våra fäders strid
Med tanke, svärd och plog,
Här, här, i klar som mulen tid,
Med lycka hård, med lycka blid,
Det Finska folkets hjerta slog,
Här bars hvad det fördrog.
Hvem täljde väl de striders tal,
Som detta folk bestod,
Då kriget röt från dal till dal,
Då frosten kom med hungrens qval,
Hvem mätte allt dess spillda blod
Och allt dess tålamod?
Här är oss ljuft, här är oss godt,
Här är oss allt beskärdt;
Hur ödet kastar än vår lott,
Ett land, ett fosterland vi fått,
Hvad finns på jorden mera värdt
Att hållas dyrt och kärt?
Och här och här är detta land,
Vårt öga ser det här;
Vi kunna sträcka ut vår hand
Och visa gladt på sjö och strand
Och säga: Se det landet der,
Vårt fosterland det är!
Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
Och blef vårt lif en stjernedans,
Der tår ej gjöts, der suck ej fanns,
Till detta arma land ändå
Vår längtan skulle stå.
O land, du tusen sjöars land,
Der sång och trohet byggt,
Der lifvets haf oss gett en strand,
Vår forntids land, vår framtids land,
Var för din fattigdom ej skyggt,
Var fritt, var gladt, var tryggt!
Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.
J. L. Runeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
