Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1862
Presternas tionde skall upphöra.
Presternas »tionde».
Presternas, sedan Kristendomens
införande bestämda aflöning i form
af en tiondedel af
församlingsbor-nas råvaruprodukter skall nu enl.
Kgl. Förordning utbytas mot
bestämda afgifter.
Ur Kongl. Maj:ts nådiga
Förordning angående allmänt ordnande
af presterskapets inkomster;
Gifven Stockholms slott d. 11 Juli 1862.
§ 6.
Mom. x. All tionde, vare sig
tertial-smör- fisk- eller qvicktionde, utbytes
mot bestämda afgifter för en tid af
femtio år, räknade från den efter
löneregleringens fastställande nästinträffande
första Maj, oafsedt tillämpningen af
regleringen ej då kan ske.
§ 7-
Påskpenningar, jura stolæ, matskatt,
offer, dagsverken med flera andra extra
ordinarie afgifter utbytas mot vissa för
samma tid och efter samma grunder, som
tionde-ersättningen, till beloppet
bestämda utskylder, att utgå icke allenast
af fastighetsegare, utan äfven af
församlingens öfriga innevånare.
Psalmodikons uppfinnare
kyrkoherden i östra Wåhla församling,
K. Hofpredikanten och Kontraktsprosten
Mag. Johannes Dillner, har d. 21 Jan. efter
kort sjukdom aflidit. Psalmodikon, det af
prosten Dillner uppfunna ensträngade
instrumentet har vunnit stor spridning i
bygderna.
Ett och halft öre i kollekten.
— Sölvesborgs pastorsembete kungör:
som kollekten till Östervallskogs nya
kyrkobyggnad förliden söndag, d. 17
Aug., uppgick till endast ett och ett halft
öre riksmynt och man icke gerna ifrån
en stadsförsamling kan afsända en så
liten summa, så kommer kollekt att
nästa söndag ånyo upptagas till samma
ändamål.
De fyra räknesätten i »enkla tal».
/
(Utdrag ur lifvets gamla räknebok).
Vill du rätt lugna dar i lifvet numerera,
Så må du frid med Gud och
menni-skor addera,
Från tanken om dig sjelf allt högmod
subtrahera,
Men nådens fulla kraft med tron
multiplicera,
Och när du så har lärt att tiden
dividera,
Skall evigheten visst din räkning
approbera. Budbäraren.
Tvångsdop.
Att samvetstvånget i vårt land ännu
ej upphört, derpå lemnas åter ett bevis
i följande meddelande af en broder E.
i Hessleby socken af Småland. Han
skrifver:
»Söndagen d. 28 September kom
sockne-nämndemannen J. i Lilla F-hult
till oss och sade, att jag skulle få plikta
13 rdr, om jag ej hade min flicka till
presten. När jag med Guds ord bevisade,
hvarföre jag ej kunde det, sade han:
»Ja, ja, ställ du alla andra saker efter
Guds ord, det der gör detsamma».
Ehuru jag var svag till helsan, begaf
jag mig på Måndagen till presten. Han
var i början vänlig och sökte locka mig.
Men sedan blef han streng och ville
tvinga mig till ett löfte, att han skulle
få begjuta vårt barn. Jag frågade honom,
hvar Herren Jesus befallt barndop, eller
hvilka exempel han hade af apostlames
förfarande, eller om kyrkohistorien
vittnar om något barndop i de första
århundradena efter Christi tid. Han
svarade, jag vet väl, att det ej står i Guds
ord, men vi hafva den lagen och den
lyda vi. Jag sade att jag ej kunde tro,
att den kongliga lagen fick göra Guds
ord om intet. Han svarade: ’Ja, ja, E.
skall få se huru det skall gå’.
Tisdagsmiddagen kommo presten och
orgel-nisten samt en qvinna, som han legt
mot betalning. Vid ankomsten sade
han: ’Nu äro vi här på befallning af
prosten för att döpa E-s barn’. Jag
frågade: ’I ären väl ej befallda af Gud?’
Han svarade: ’Vi hafva lag, och än slån
I ej omkull den’. Jag frågade åter:
’Pastorn torde väl äfven i dag bekänna,
att han ej har Guds ord för denna
handling’. Han svarade: ’Det bry vi oss
icke om’. Hvad skulle jag säga, då de ej
frågade efter Ordet? Som jag ej ville
slitas med dem om barnet, gingo jag
och min hustru ut, såväl af ledsnad, som
för bränn vinslukten. När han for, sade
jag: ’Om pastorn skulle gå ur tiden i dag
huru tror han det skulle gå med hans
odödliga själ?’ Sådana dumheter skola
vi kasta bort! Herren forbarme sig öfver
honom och alla, att de må se sin
ställning i tiden.»
Evangelisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
