Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1862
Prinsen af Wasa — Garibaldi.
Prins Gustaf af IVasa.
Prinsen af Wasa incognito i fäderneslandet.
Ett möte på fördäck.
1862 i September månad gick ett af de många ångfartyg, som
nu dagligen fara i sundet, en morgon från Helsingborg. Det var
en af dessa herrliga Septemberdagar, hvllka i Norden breda ut
öfver hela naturen en oändlig rikedom af skönhet; hafvet låg
spegelklart och solstråiarne lekte på dess blanka yta.
På däcket stod en något äldre man af distingueradt utseende,
hvars blickar länge voro fästade på den svenska kusten. Han
bar civil drägt, endast mössan antydde en uniform, som
tillhörde ett främmande land. Händelsen gjorde att vid sidan af
honom stod en svensk, som likaledes betraktade kusten och
snart voro de båda i ett lifligt samspråk. Samtalet fördes på
tyska och då främlingen fick veta* att hans sällskap var svensk,
började han genast att tala om Sverige och frågade om
hvarje-handa förhållanden, samt tycktes med största intresse höra på
alla de svar som lemnades. — Han underrättade sig om den
indelta arméen, och om den var fortfarande organiserad som för
50 år sedan; äfven frågade han efter Mörnerska Husarerna.
Under samtalets lopp kom han att yttra sig på svenska språket
och talade det så väl, att svensken anmärkte, det man skulle
tro, att han vore infödd svensk. Vid dessa ord kom ett drag af
djupt vemod öfver främlingens ansigte och han sade: »Ja, min
Herre, jag är verkligen infödd svensk. Jag är född den 9
November 1799 på Stockholms slott. Min far hette Gustaf Adolf och
min mor Fredrica Dorothea Wilhelmina. Nu hvet ni hvem
jag är.»
»Jag har nu varit i Helsingborg; jag känner mycket igen
deraf; jag tror mig hafva fått reda på det hus der jag bodde;
jag har varit uppe på Kärnan och sett mig om så långt mina ögon
kunnat skåda in åt landet; jag har gått omkring i staden och
äfven något utom den; äfven har jag besökt Ramlösa, som är
obeskrifligt vackert. Jag var i går afton på spektaklet och jag
tror ingen fägnade sig deråt så som jag. Nu vänder jag tillbaka
igen och jag har fått uppfylld den önskan jag hyst i många år,
den att få än en gång i lifvet beträda milt fäderneslands jord.»
Under dessa yttranden stodo klara tårar i prinsens ögon och
Italienska frihetshjelten Garibaldi.
En epidemisk sjukdom — Garibaldifeber öfver landet.
Den italienska frihetsrörelsen har genklang i Sverige.
Kl. y2 12 den 5 Oktober samlades Helsingborgs invånare för
att deltaga eller åse det stora festtåget, som blifvit föranstaitadt
till Garibaldis ära. Tillställningen var naturligtvis mycket lyckad,
såsom alla tillställningar äro — efteråt.
Festtåget öppnades af en nyligen i Helsingborg uppfinnen
och säkerligen endast här existerande kår med det märkvärdiga
namnet »lärgossekåren». Derefter kom den till namnet nästan lika
märkvärdiga gesällkåren, så kom sångföreningen, derefter
brandkåren och sist borgerskapet, temligen glest representeradt.
Festkomitén var instucken någonstädes mellan dessa kårer och
korporationer. Under omvexlande musik och sång samt åtföljd
af en oräknelig, jublande menniskomassa, marscherade tåget
genom stadens förnämsta gator och återvände derefter till den
med fanor smyckade platsen framför rådhuset, der talarestolen
bestegs af boktryckare Borg, Öresundspostens redaktör, hvilken
efter en liten inledning uppläste en adress till Garibaldi,
hvar-efter ståten slutades med ett »lefve Garibaldi och Italien» samt
åtskilliga mer och mindre entusiastiska hurrarop.
Hvad den sårade Garibaldi skulle blifvit stolt och tacksam,
om han hade kunnat se detta, lysande tåg, hvad hans hjerta
skulle svälla af glädje öfver att se sig så hyllad i en liten vrå
af ett land, som i all evighet för Italiens barn utgjort en terra
ineognita, oaktadt allt vackert som positivhalaren och lindansaren
möjligen kunnat berätta från sina besök i det gamla sagorika
Thule. Nyare Helsingborgsposten.
det var med svårighet han behärskade den rörelse, som ville
frambryta. Han afbröt derföre samtalet, tog ett vänligt farväl
och begaf sig ifrån fördäcket, der samtalet obemärkt egt rum,
till en annan del af ångfartyget.
Omsider nådde fartyget Helsingörs hamn; de resande stego
i land och begåfvo sig hvar på sitt håll, och bland massan af
främlingar försvann, landsflyktig från fädernejorden, den sista
ättlingen af Sveriges gamla Wasa-stam.
Snellposten. Malmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
