Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1864
Sympatidemonstrationer för Danmark.
Sväfvande på aftonens rosiga skyar nedgöto polisens andar milda behagliga daggdroppar
på en förvillad mensklighet, som icke besinnade sin egen frid.
INBJUDNING.
Undertecknade Inbjuda bärmedelst
de Steckbnlms invånare, som vilja
deltaga uti ett offentligt uttalande
al de sympatier för Danmarks
fri-helsslrid, som finnas bos svenska
folket och af den Afvertygelsen. att
denna strid berArer våra vigligasle
ocb dyrbaraste intressen, alt
sammanträda i De la Croix’s salong
sAndagen den 6 Mars kl. 7 e. m
P. A. Siijestrfim. S. Ödmann.
A. E. Nordenskiöld F. Hedberg.
H. Wieselgren. Pehr Tbomasson.
A. Key. J. Hlankell
C. J. Meijerberg. C A Nelson
B. Cronstraud William Lindberg.
HJ. Holmgren Å 0. Wallenberg.
Ping tos Sydow Gnstaf Lanrin.
R. Bergström. J A. Stille
Panl Andersson Joh. Svensson.
________C. G Plageman.
Sympatierna för Danmark
utlöser tumult i Stockholm.
Polismästaren sprutar vatten
på folkmassan.
Dagbladet och Allehanda fingo i
söndags sin vilja fram att få ett litet
upplopp i gång. Att Allehanda alltid
varit oroligt och rusat blindt i väg,
det är känd sak, sedan bladet så
oförnuftigt skrek på, att Sverige
skulle för Polens skull kasta sig in
i ett krig med Ryssland; men att det
fredliga och beskedliga Dagbladet
gjorde hvad det förmådde för att
åstadkomma de förargelseväckande
uppträden, vi under senaste veckan
bevittnat, förvånar oss på det
högsta. I den enkla och
anspråkslösa inbjudningen till det lojala
möte, som hölls hos la Croix, låg
platt intet, som kunde föranleda
buller och bång. Men se! — dagarne
jöre detta möte behagade Dagbladet
med sin vanliga siarförmåga förespå,
att bullersamma uppträden deraf
skulle blifva en följd, varna
allmänheten för deltagande deri och sålunda
uppegga alla onda passioner.
Mötet hölls, och en folkmassa, som ej
fick rum i salen, samlades utanför på
Brunkebergstorg, hurrande och
sjungande lojala sånger, såsom: »Bevare Gud vår
kung!», »Ur svenska hjertans djup». Deri
låg intet ondt.
Men nu hade Dagbladet inbillat i första
rummet vår store Jakob Adolf
Wallenberg och hela poliscorpsen, att detta
fredliga vankande, detta hurrande för
danskarne och konungen innebure en
förskräcklig våda. Ergo rusade herr
polismästaren i flygande fart, åtföljd af
konstaplar, som hvisslade i sina pipor, in
bland de fredliga vandrarne, bad dem
dra’ för fan, skingra sig och gå hem.
»Nej! jag går och promenerar, som jag
behagar; står och går hem, när jag vill»,
sa’ den ene. »Jag har ingenting ondt gjort»,
sa’ den andra helt lugnt; »hvad ha vi att
göra med några småpojkar och
trashankar, som springa omkring och bråka ? »
»Arrestera! Arrestera!» ropade nu vår
nye Spörling, sjelf tagande en mängd
personer till fånga. Att herr Wallenberg
dervid för öfrigt gick till väga med all
möjlig humanitet och urskillning faller
af sig sjelf; men ändå tyckte folket ej om
att bli så der familjärt behandladt af
ordningens vaktare inom hufvudstaden.
Herman Bjursten i vattenlinien.
Nu blandade sig en af Dagligt
Allehan-das medarbetare, herr Herman Bjursten,
i leken, höll tal och orerade vidt och bredt
samt åstadkom stor folkskockning.
Lyckligtvis afkyldes hans patriotiska glöd af
en duschstråle från närmaste brandpost.
Han sändes nu af folket som parlamentär
till polismästaren. Hopen fordrade att de
häktade, hvaribland en annan
medarbetare i Allehanda, herr Lundell, befann
sig, skulle släppas lösa, så ville den gå
hem; men denna billiga anhållan afslogs
med svaret: »Kommer aldrig i fråga!»
Nu följde en större sprutmönstring,
hvarvid herr W’allenberg sjelf förde
strålen; folket såg på och hurrade; de flesta
fingo sig en kalldusch, gingo sedan hem
och torkade sig — och så hade det kunnat
vara slut på oroligheterna.
Den nye folktribunen.
(Tal från Hötel Rydbergs portgång.)
»Citoyens!––––Nej, det är sannt:
vi äro icke i Paris... Medborgare då!
Här står jag och kan ej annat (Röst ur
hopen: »tacka Gud, att du kan det!»)
––––Medborgare! Kännen I mig? Ja,
visst fan kännen I mig! Det är jag som
slcrifver Conradsbrefven — spruta inte
på mig!–––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
