- Project Runeberg -  Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872. En bokfilm /
426

(1942) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1865

Med

Carl XV på fältmanöver.

Hans Maj.t Konungens tält vid kongl. högqvarteret pä Axevalla.
T. v. synes Carl XV:s "svartepiprensare" Tockson.

Från lägret på Axevalla.

Ni skulle ha varit med på den afton
vi kommo till Thorbjörntorp. Mellan
Axevalla och nämnda ställe är goda två
mil — det är således en bra nog lång
eftermiddagspromenad i damm och värme
och framförallt i — kolonn; men hvad
betyder det för våra soldater att
marschera några mil! Ingen enda blef efter,
och de voro lika hurtiga vid
framkomsten till Thorbjörntorp, som då de
gingo från Axevalla. Men också
marscherade »kungen» med dem. Knappt
kommen ut på vägen från Axevalla hed,
steg H. M:t af hästen och marscherade i
ledet med Wermlands regementes första
kompani ända fram till Thorbjörntorp.
Då man kom nära denna by, började det
regna, hvarmed fortfor ända fram på
förmiddagen följande dag. Vid
Thorbjörntorp fick man vänta länge på
trossen, och slet således rätt ondt om natten
i hellregnet och smutsen. Högqvarterets
tross kom först midt i natten, och medan
konungen väntade på sitt tält, gick han
omkring och språkade med officerare
och soldater, samt var glad och
skämtsam som vanligt. Slutligen fick H. M:t
upp sitt tält på en våt backe och der
sof han några timmar mot morgonen,
liggande, som vanligt, på en, på bara
marken utbredd korkmadrass. Utom
konungen, slogo endast några få af de
till högqvarteret hörande officerare upp
sina tält denna natt; de flesta kröpo in

och lade sig på någon höskulle, i något
skjul eller kyffe. Kl. emellan 6 och 7
på morgonen var konungen på benen
igen och snart samlades högqvarterets
hela personal omkring kaffebordet,
hvar-till konungen inbjöd. Dervid tillgick
sålunda, att en bordsduk breddes ut
på våta gräset; derofvanpå ställdes en
smörask och ett par med skorpor och
bröd fyllda korgar, en tallrik med socker
och en stor skål med grädde. Här och där
låg en rad med provisionella d. v. s.
sådana der bleckkoppar och några
teskedar, och ett par hoflakejer gingo
omkring med den öfver en stockeld
uppvärmda kaffepannan och serverade ett
rykande kaffe, som smakade förträffligt.
Intet krus och inga komplimenter brukas
eller vankas i kung Carls högqvarter —
så länge fältmanövern räcker är konungen
hufvudsakligen soldat och kamrat —
och dertill en god kamrat! Jag glömmer
aldrig hur godt det lät då konungen
sedan trupperna af H. M:t voro aftackade
och fältmanövern således de jure slut,
kom in på Vårgårda i ett rum, der mat
och förfriskningar voro framsatta. Ett
par hungriga officerare skulle just breda
sig en smörgås, då de fingo se att
konungen stod med en knif i hand, i akt
och mening att göra detsamma. De
drogo sig åt sidan, för att lemna plats
åt konungen. »Gå på ni, gossar», yttrade
konungen vänligt; men då en af dem
ändå syntes icke vilja taga för sig före

Konungen i husaruniform.

konungen och med ett »Ers M:t, jag
får sedan», gjorde en vördnadsfull
bugning, satte konungen sig ned vid
smörgåsbordet och yttrade skämtsamt och
halft suckande: »Ja, det är sant, det är
slut med fältlifvet nu!»

Aftonbladet.

Åh skrik i h—e!

Konungen har afsagt sig de vanliga
underdånighetsbetygelserna så väl på
fältet som vid de vakter han passerar.
Huru allvarligt majestätet menar visade
sig häromdagen. Konungen passerade en
vakt, hvarest den utsatta posten genast
ropade: »I gevär!» Monarken vinkade —
(att han ej önskade »gevärsgång»).
Soldaten fortfor att ännu högljuddare ropa;
då röt den höge befälhafvaren, fastän
muntert leende; »åh, skrik i h-e.»!

Korrespondenten går i borgen för
anekdotens historiska sanning, ty han
såg sjelf händelsen.

Tidning för Falu län och stad.

En oväntad förstärkning.

Då läkame på härvarande sjukhus
den 25 Juni på morgonen gjorde ronden
öfverraskades de att finna i en säng
midt-ibland soldaterna en soldathustru med
ett alldeles nyfödt gossebarn bredvid sig,
som gaf hals allt hvad det förmådde.
Förhållandet var att hustrun dagen före
kommit in att helsa på sin man; frampå
aftonen kände hon sig illamående och
måste under natten taga sin tillflykt till
sjukhuset, der hon insläpptes af en
sjuk-vårdssoldat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lec14j/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free