Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1872
Henriette Widerberg.
Henriette Sofie Widerberg —
hvem minnes väl ännu denna sångerska,
som en gång genom sin skönhet, sitt behag
och sin stämma, »liknande näktergalens
klara, klingande silfvertoner» hänförde
hufvudstadens teaterbesökare? Född den
3 september 1796 och dotter af en bland
de artistiska storheterna, Andreas
Widerberg och hans hustru, född Widebäck
(j em väl skådespelerska), egnade sig
Henriette Widerberg redan vid 11 års ålder
åt den teatraliska banan. Hon blef elev
vid Kungl. teatern 1807.
Efter fröken Wässelii afgång var hon
teaterns mest använda sångerska och
utförde med största bifall sådana roller
som Armide i Glucks opera med samma
namn, Cora, Pamina, Fidelio, Susanna
i Figaros bröllop, Anna i Don Juan,
Friskytten och Hvita frun, Julia i
Vesta-len, Armida i Det befriade Jerusalem,
Zerlina i Fra Diavolo, jemte många
andra. Hon tog afsked från Kungl.
teatern 1837 och blef då utnämnd till
hof sångerska.
Sedan den tiden har hon lefvat
obemärkt, mestadels i Stockholm, der hon
den 3 April, förgäten, slutade sina dagar.
Dödsfall.
Författarinnan Wilhelmina Stålberg
har aflidit i Mariefred d. 23 Juli. Hon
var född 1803. Hennes debut egde rum
1826 med diktsamlingen: »Min lyras
första toner». Hon har, förutom sina
lyriska alster, varit en flitig författarinna
på den historiska romanens område.
Konstnärsöden.
L. F. Rääf.
+
Kammarjunkaren Leonhard
Fredrik Rääf, afled pä sin egendom
Forsnäs d. 9 Juni i en Alder af 85 Ar.
Om »Ydre drotten».
— När för sjuttio år sedan sällskapet
Vitterhetens Vänner, denna
Auroraför-bundets och Fosforisternas begynnelse,
höll sina täflingar och prisutdelningar i
Upsala, var Leonhard Fredrik Rääf med,
både bland dömande och täflande. När
vårt »nya statsskick» grundades 1809
hörde man redan hans ord på
Riddarhuset bland de lagstiftande
Riddersmän-nen. När Geijer och Afzelius utgåfvo
sina »Svenska Folkvisor» omtala de i
inledningen »hr sekreteraren Rääfs» vackra
samlingar af fornsånger, melodier och
lekar, hvilka dock först mellan tjugu
och trettio år senare, under annan
ut-gifvares namn sågo dagen. När Svenskt
Diplomatarium skulle börja utgifvas, var
»kammarjunkaren Rääf» bland dem,
som biträdde vid planens uppgörande och
arbetets första utförande. När man vänder
blicken åt vår topografiskt-arkeologiska
litteratur, möter äfven der bland de
främste och ihärdigaste samlarne och
uppteckname L. F. Rääf, som i sina tre
band »Anteckningar om Ydre härad i
Östergötland» lemnat rika bidrag till
folksedens och folktrons, till språkets och
rättens historia i vårt land.
I hushållsgillen och en mängd
kommunala värf har han under årtionden
deltagit och under årens lopp betydligt
Johan Nybom.
Skalden Johan Nybom, berättar
om sig sjelf, i ett nyligen
skrifvet bref.
––––»Egentligen kan jag säga, att
jag blott riktigt lefde under min
Upsala-tid. Jag älskade studenterna och
studenterna älskade mig.
Jag var student till kropp och själ.
Universitetet var min värld,
studentkåren min familj. Men — allt detta är
endast en ruin, allt är borta, allt
försvunnet. Alldeles ensam befinner jag
mig nu i min på en gång rika och fattiga
verld. Men ensamheten har äfven sina
sublima ögonblick. Guds himmel hvälfver
sig lika stjernklar och oändlig ännu i dag
såsom förr, öfver det grafmonument,
vid hvilket jag tycker mig stå. Min lyra
var strängad af ödmjukhet, i andakt,
af kärlek och bön till den allgode guden,
rik på glöd för hela menskligheten,
outtömlig på hänförelse för fosterlandet.
Min röst har ljudit vid jubelfester, då
århundraden tilltalade mig från sina
kummel, vid framtidsfester, då nya
läroverk invigdes åt kommande
generationer, min väg har gått fram med
vemodig lyra öfver många grafvar, men
också jublande vid månget
bröllops-altare; och nu väntar jag mig min egen
framtid — bortom graf ven.»
utvidgat sina egna egoområden, om ock
hans landtbruk icke i våra dagar skulle
anses mönstergillt. Så blef han »drott
i Ydre», hvars underligheter omgifningen
icke vågade fördöma, mot hvars
patriar-kaliska despotism ingen tänkte på att
göra motstånd. Ny Illustrerad Tidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
