Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1872
Konungen död I Malmö.
Kronprins Fredrik och kronprinsessan Lovisa af Danmark vid konung Carl XV:s
sista hvilobädd. Teckning: C. G. Heliqvist.
Konungens tillstånd försämradt.
Malmö den 17 September kl. 3 e. m.
Konungen som en del af förmiddagen suttit uppe,
nödgades kl. half 2 intaga sängen, sedan mattigheten
ytterligare tilltagit. Krafterna äro mycket nedsatta.
Lundberg. Edholm.
Carl XV död.
Att Hans Majestät Honung Carl XV
denna dag kl. 9 på aftonen aflidit
här-städes å landshöfdingerCsidenset, i en
ålder af 46 år 4 månader och 15 dagar,
till följd af kronisk tarminflammation
med sårnader i tarmkanalens nedre del,
intygas härmed, ej allenast på a flag d
embetsed, utan äfven under denna min
edliga försäkran: så sannt mig Gud
hjelpe till lif och själ!
Malmö den 18 September 1872.
Vincent Lundberg, Edv. Edholm,
förste lifntedik.ua. lifmedikus.
Egenhändiga underskrifterna bevittna
på en gång närvarande;
J. Kiellander, .4. Tarras Sjöcrona,
ryttmästare. löjtnant.
Vid en älskad Konungs död.
Det hör till den officiella coutumen i alla länder att
tala om folkets sorg vid monarkers och höga furstliga
personers frånfälle. Men sällan torde det så som nu i ordets
fulla mening vara en
sanning, att folket känner sig
icke blott smärtsamt
be-rördt, utan verkligen sörjer
öfver en konungs död.
öf-verallt inom vårt land, dit
budskapet kommer, att
konung Carl lemnat det
jordiska, skall det, i
palatset såväl som kojan,
framkalla en smärtsam
sensation, liknande den man erfar
vid den oförmodade
underrättelsen att döden
bortryckt någon af ens
närmaste, någon som stått ens
hjerta mycket nära.
Aftonbladet.
Konung Carl XV:s
sista stunder.
Kl. y22 e.m. Tisdagen den
17 Sept. hemsöktes
konungen af en våldsam
attack, af samma art som han förut haft åtskilliga, men
denna gång häftigare än vanligt; förfärliga magplågor,
svindel samt iskyla om händer och fötter. Nu intog
konungen sängen, som sedan ej lemnades.
Onsdags förmiddag var befinnandet jemförelsevis
tillfredsställande; det enda ängslande symptomet var den
svaga maktlösa pulsen.
Ända hitintills hade tillståndet ej ingifvit några bestämda
farhågor om ett omedelbart förestående slut. Men Onsdags
eftermiddag inträffade en ny kris lik föregående dagens;
och efter den blef det fullkomligt klart att döden snart
nalkades.
Krafterna sjönko med en förfärande hastighet. »Tror
du att jag har natten för mig?» frågade konungen sin
förste lifmedikus. Då denne dröjde med svaret,
upprepade konungen frågan med fordran på öppet svar.
»Då Eders Maj:t fordrar uppriktighet», svarade dr
Lundberg, »måste jag svara nej, jag tror ej Ers Maj:t kan räkna
på morgonen. Krafterna aftaga för hastigt, och inträffar
en ny attack, följer döden genast». »Tror du smärtorna bli
svåra?» frågade konungen. »Äfven derpå får Ers Maj:t
bereda sig; dock går det möjligen lätt nog, ty dödsarbetet
är väl till största delen undangjordt». Konungen emottog
underrättelsen med enkelt manligt lugn och
tillkänna-gaf att han ville taga afsked af sin omgifning;
lands-höfding S. v. Troil med grefvinna, hofstallmästaren G.
Bråkenhielm med grefvinna, öfverintendenten Fr. v.
Dardel, läkarne doktor V. Lundberg och Edv. Edholm,
generalerna E. af Klint och B. Cederström samt
ordonnansofficeren löjtnant H. F. Gyllenram inträdde nu; Konungen
räckte dem alla handen och uttalade ett tydligt »Farväl*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
