Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Descendensteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om ock ej fullkomligt oförklarligt, så dock mycket
osannolikt för den, som var öfvertygad om en grundväsentlig
öfverensstämmelse i den organiska världen, skred Goethe
målmedvetet till en förnyad undersökning af denna fråga och
lyckades också påvisa, att hos människofostret uppträder såsom
själfständig skelettdel en mellankäk, hvilken först senare
sammanväxer med öfverkäken.
Fig. 3. Georges Cuvier.
(1769-1832).
Professor i jämförande anatomi vid museet i Jardin des
plantes i Paris, statsråd, Pair af Frankrike m. m.
Huru entusiastiskt samme Goethe, som förhöll sig afvisande
gentemot franska revolutionens mission och ganska kylig
inför Tysklands patriotiska resning mot Napoleon, hälsade
descendensprincipens genombrott, och hvilken stor kulturell
betydelse han tillmätte denna händelse belyses af en åtminstone
till sin kärna autentisk episod, som berättas af en af
hans vänner Soret. Underrättelsen att julirevolutionen 1830
kullstjälpt bourbonernas tron hade nyss anländt till Weimar,
då vid ett besök Soret mottages af Goethe, då åttioettårig,
med utropet: »Nå hvad tänker Ni om denna händelse! Vulkanen
har kommit till utbrott och frågan behandlas ej längre inom
stängda dörrar.» Soret, som trodde att Goethe syftade på den
politiska omhvälfningen, svarade: »Ja, det är en förskräcklig
historia! Men hvad kunde man vänta annat med en sådan ministär
än att det hela skulle sluta med den kungliga familjens
störtande.» »Vi tyckas alls inte förstå hvarandra», genmälde
Goethe. »Jag talar alls inte om de där människorna; för mig är
det fråga om helt andra ting. Jag talar om den i Akademien
offentligen utbrutna, för vetenskapen så betydelsefulla
striden mellan Cuvier och Geoffroy-St.-Hilaire. – Saken är af
högsta betydelse, och Ni kan ej göra Er någon föreställning om,
hvad jag känner vid underrättelsen om sammanträdet i Akademien
den 19 juli. – Det bästa är, att den af Geoffroy i Frankrike
införda syntetiska naturbetraktelsen ej mera kan undertryckas.»
Men enligt de flesta samtidas mening hembars segern i denna
strid ej af Geoffroy utan af Cuvier, hvilken, frejdad som en
af den jämförande anatomiens och paleontologiens grundläggare,
väpnat sig med sin tids hela naturvetenskapliga lärdom för
att föra den gamla lärans talan.
Och nekas kan ej, att den tidens biologi ej ännu ägde ett
underlag, som var bredt och starkt nog för att uppbära den
utvecklingslära, som hägrat för några framsynta mäns blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
