Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Descendensteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskaperna varit ständig tillväxt, medan de motsatta
undertryckts, framkallas småningom en ny »ras», som i väsentliga
egenskaper kan afvika från den djurform, hvilken tjänade som
utgångspunkt för afveln.
Detta förfaringssätt har betecknats som artificiellt eller
människans urval. Det är således af två egenskaper hos djur
och växter, som människans urval begagnar sig för att framkalla
nya raser, nämligen 1) af variabiliteten: afkomman har förmågan
att utveckla nya karaktärer, hvarigenom dess organisation skiljer
sig från föräldrarnas; 2) af ärftligheten: de uppträdande
karaktärerna kunna nedärfvas på efterföljande släktled.
Genom ett noggrant studium af vilda växt- och djurarter har
fastställts, att äfven dessa äro föränderliga, äga individuell
variationsförmåga (fig. 7), samt att dessa olikheter nedärfvas
på afkomman, äfven om de individuella olikheterna oftast ej
förefalla våra otränade ögon så påfallande som hos våra husdjur
och odlade växter. Bland den stora mångfalden af exempel på
arternas föränderlighet i naturtillståndet välja vi följande.
I närheten af Steinheim (Würtemberg) finnas kalkaflagringar, som
bildats i en numera försvunnen insjö under det skede i vår jords
utvecklingshistoria, hvilket benämnts tertiärperioden. Dessa
kalkaflagringar innesluta stora mängder skal af en liten snäcka
(Planorbis multiformis), hvilken under sagda tidsskede lefde i
denna insjö. Som bildningen af ifrågavarande kalklager fortgått
oafbrutet under många århundraden, och snäckskalen i dessa
lager förekomma i utomordentligt stort antal, så måste ju här
vara ett förträffligt tillfälle att studera variationsförmågan
och variationsmöjligheterna hos denna snäcka. Resultatet af
dessa studier är synnerligen slående (fig 8). Gå vi från de
äldsta lagren till allt yngre, så iakttaga vi, att de i de olika
lagren inneslutna snäckorna, som således lefvat på olika tider,
variera på flerfaldigt sätt; ja, de äldsta formerna afvika så
mycket från de yngsta, att man, ifall ej en sammanhängande rad
öfvergångsformer i de mellanliggande lagren funnos, skulle
uppfatta begynnelse- och slutformerna ej blott som skilda
arter, utan såsom tillhörande skilda släkten. Den bifogade
bilden (fig. 8) gör en särskild beskrifning öfverflödig;
endast det bör anmärkas, att mellanformerna i verkligheten
äro talrikare – och således också öfvergången från den ena
formen till den andra mycket omärkligare – än hvad utrymmet
tillåtit oss återgifva på vår bild. Vi finna emellertid, att
ursprungligen, d. v. s. under den äldsta perioden, lefde fyra
från hvarandra föga afvikande former (a - d); från hvar och
en af dessa utgick en skild formrad, som under tidernas lopp
förändrat sig i en viss bestämd riktning.
Detta och tallösa andra exempel tillåta ej det ringaste tvifvel
uppkomma därom, att variabilitet och ärftlighet äro utmärkande
egenskaper för djur och växter också i naturtillståndet. Äfven
här finnas sålunda förutsättningarna för ett urval. Vid detta,
det naturliga urvalet, öfvertages odlarens roll af naturen
själf. Omdaningarna i den organiska naturen bero enligt Darwin
företrädesvis på det naturliga urvalet, hvilket möjliggöres
genom följande omständigheter.
Det är ett kändt sakförhållande, att alla växt- och djurarter
frambringa vida flera frön och ägg än som utvecklas till
könsmogna plantor och djur; flertalet omkommer under
utvecklingsperioden genom ogynnsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
