Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Descendensteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organism, ej skapats fullfärdig sådan som hon nu är – en sats,
för hvilken vi i föreliggande bok ha att lämna de vetenskapliga
bevisen – ensamt denna omständighet måste verka omgestaltande
på hela vår syn på lifvet.
Darwinismens kanske största filosofiska betydelse torde dock
ligga däri, att den uppdagat en naturlig princip, som är orsaken
till ändamålsenligheten i naturen – just denna ändamålsenlighet,
som gifvit upphofvet till det s. k. teleologiska beviset för
Guds existens: man slöt från denna världs ändamålsenlighet
till en intelligent världsordnare utanför densamma. Tack
vare darwinismen behöfva vi för förklaringen af den organiska
världens relativa ändamålsenlighet ej längre taga vår tillflykt
till något öfvernaturligt ingripande. Ty på grund af det
naturliga urvalets verksamhet måste organismerna alltid vara
mer eller mindre fullständigt afpassade efter lefnadsvillkoren,
med andra ord: vara mer eller mindre ändamålsenliga. Förmå
ej organismerna genom afpassning följa med växlingen
i sina lefnadsvillkor gå de förr eller senare under, ty
det naturliga urvalet utplånar de ej längre ändamålsenligt
byggda. Härtill kommer, att descendensteorien i sin nuvarande
form är den enda naturuppfattning, som därjämte mäktar att
göra de talrika oändamålsenligheterna, disharmonierna i
vår egen och våra medvarelsers kroppar begripliga för oss,
en fråga, till hvilken vi senare återkomma. Den teleologiska
uppfattningen har genom darwinismen ersatts af en mekanisk,
grundad på kausalsammanhanget.
Fig. 14. Ernst Haeckel, f. 1834; professor i zoologi i Jena.
Innan vi afsluta denna öfversikt öfver den af Darwin och hans
efterföljare reformerade descendensteorien, torde ännu en
omständighet böra vidröras. Just under de sista åren dyka upp
i tidningar, tidskrifter och i andra tryckalster, som vilja
inviga allmänheten i vetenskapens allra färskaste resultat,
uttalanden, i hvilka med större eller mindre tvärsäkerhet
proklameras den här föredragna åskådningens bankrutt: hela
denna lära är på upphällningen, är öfvergifven af den »exakta»
forskningen, hvarvid bör ihågkommas att ordet »exakt» på detta
område missbrukas nästan lika mycket och i samma syfte som
t. ex. hetstermen »fosterländsk» på ett annat.
Detta bör i själfva verket ej öfverraska oss. Då de från
descendensteorien utgångna impulserna gripit in och bemäktigat
sig områden, på hvilka hittills helt andra auktoriteter än
vetenskapen ansett sig innehafva monopol, kan det ju knappast
förvåna oss, om reaktionen och det fromma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
