Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människan och ryggradsdjuren. Ryggradsdjurstypens olika utbildningsgrader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot en modern. Spörsmålet är alltför delikat och
alltför djupt ingripande för att kunna lösas endast
genom logik; här kräfvas logiskt använda fakta.
Då det gäller bevisa, ej blott att människan är
utvecklad utan ock på hvad väg, genom hvilka medel
denna utveckling försiggått, så måste vi till en
början granska den värld af organismer, i hvilken
hon enligt den förut uttalade uppfattningen skulle
vara ett led. En eller annan af mina läsare skulle
måhända vilja sätta i fråga, huruvida vi öfverhufvud
taget äro berättigade att tillämpa på människan samma
betraktelsesätt, samma undersökningsmetod som på
öfriga varelser. Intar ej människan på grund af sin
odisuptabla öfverlägsenhet på det andliga området en
undantagsställning i den organiska världen?
Gifvetvis kan ett sådant inkast ej bemötas med en
hänvisning till naturvetenskapliga auktoriteter —
genom att påminna om, att redan Linné, en troende
kristen, i sitt system ställde människan bland
däggdjuren och i samma ordning som aporna; att Broca,
en af alla tiders förnämsta antropologer, betecknar
antropologien (läran om människan) som »människans
zoologi». Vi ha ingen skyldighet att nöja oss med
någon auktoritetstro, från hvilket håll den än kommer;
vi måste ha objektiva skäl, grundade på fakta.
Naturligtvis är hela den följande framställningen
ämnad att undanröja en dylik skepsis och besvara dessa
spörsmål. Endast med afseende på frågan om människans
andliga öfverlägsenhet anser jag mig redan här böra
påpeka, att ifall vi i ett strängt naturvetenskapligt
system skulle vilja skilja människan från däggdjuren
på grund af hennes högre intelligens, skulle också
t. ex. myrorna med nästan samma rätt kunna göra
anspråk på en privilegierad ställning gentemot
flertalet öfriga insekter.
Vi måste således anses hafva — åtminstone preliminärt
och försöksvis — rättighet att underkasta människans
organisation samma betraktelsesätt och tillämpa på
henne samma metoder, som utbildats under arbetet
med de öfriga varelsernas utforskande; vi måste anses
vara befogade att utan alla mystiska eller metafysiska
förbehåll jämföra hennes kroppsbyggnad med deras. Och
vi måste så länge anse detta tillvägagångssätt vara
det enda som förmår ge oss någon verklig och användbar
insikt om människan, till dess fakta uppenbaras, som
förnuftsenligt ådagalägga metodens otillräcklighet
eller otillämplighet på människan.
Det första med denna metod vunna betydelsefulla
faktum är, att människan liksom alla varelser, som stå
öfver de encelliga djuren eller urdjuren — om dessa
senare längre fram — består af ett ofantligt stort
antal olika celler, d. v. s. elementardelar, i hvilka
alla för lifvets bestånd erforderliga förrättningar
försiggå. De väsentligaste beståndsdelar, som
anträffas i hvarje normalt utbildad cell (fig. 17) och
som endast kunna studeras under starkare förstoring,
d. v. s. med mikroskopets hjälp, äro protoplasma
(p) och kärna (k). Protoplasman är en segflytande
massa, som förnämligast består af ägghviteämnen,
och i hvilken man ofta kan urskilja en mängd tråd-
eller nätlika bildningar. I protoplasman ligger ock
den af en hinna omgifna, vanligen blåslika cellkärnan
(k), som består af ett fint nätverk (kn), en eller
flera s. k. kärnkroppar (kk) och ett flytande ämne
mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
