- Project Runeberg -  Människan. Hennes uppkomst och utveckling /
47

(1909) [MARC] Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ålder kännetecknas af ungefärligen samma växt-
och djurförsteningar, har man på grund af dessa
fakta kunnat särskilja olika, på hvarandra följande
perioder i jordens utvecklingshistoria — liksom
historieforskaren indelar människosläktets historia i
olika kulturskeden. Men jordens historia är likaväl
som den, som människans själföfverskattning kallat
världshistorien, en berättelse om en på ingen punkt
afbruten serie af tilldragelser. Om icke förty
geologen följer historikerns föredöme och ser sig
föranlåten att indela den tidsrymd han skildrar i ett
antal mindre afdelningar, så förestafvas denna åtgärd
af rent praktiska yttre skäl; jordens lika litet
som mänsklighetens historia känner till några skarpt
begränsade perioder. Därför blifva dylika indelningar
också med nödvändighet mer eller mindre godtyckliga.

<bFig. 43. O. Ch. Marsh.<b(1831—1899)<bAmerikansk paleontolog.<b

Fig. 43. O. Ch. Marsh.

(1831—1899)

Amerikansk paleontolog.



Emellertid inse vi lätt, att — på grund ej blott af
sättet för de geologiska lagrens bildning utan ock af
organismernas egen natur — den bild af det organiska
lifvet i forna tidsåldrar, hvilken man genom studiet
af försteningarna får, med nödvändighet måste vara
mycket ofullständig. I själfva verket har endast
en ytterst ringa bråkdel af det djur- och växtlif, som
existerat under flydda geologiska perioder, kunnat
efterlämna några spår i jordskorpan. Ty – bortsedt
från en del undantagsvis gynnsamma omständigheter,
då äfven mjuka växt- eller djurdelar kunnat bevaras
i stenmassan — hafva i allmänhet endast hårda delar
af de utdöda djuren kunnat bevaras intill vår tid,
såsom ben och tänder af ryggradsdjur, skal af blötdjur
och sjöborrar, kalkskelett af koraller o. s. v.

Men ej ens af alla utdöda djur med hårda beståndsdelar
kunna vi vänta att finna några rester. Vi veta ju,
att ben, som få ligga ute på marken, snart nog
vittra, spricka och smulas sönder. Sålunda ha de
på land lefvande djuren i allmänhet endast under
den förutsättningen kunnat efterlämna rester, att
deras lik på eller annat sätt spolats ut i hafvet
eller insjöarna och där omgifvits och skyddats
af småningom hårdnade slamdelar. För att förstå,
huru många gynnsamma faktorer som måste samverka
för att äfven jämförelsevis så motståndskraftiga
kroppsdelar som skeletten skola kunna bibehålla sig
under större tidsrymder, har man fäst uppmärksamheten
på, huru många milliontals människor som jordats
blott under den



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 12 14:19:29 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lecheman/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free