Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. k. historiska tiden och huru få benrester som
finnas kvar af dem; om alla deras skelett funnos
i behåll, vore ju våra kulturländers mark en enda
kyrkogård!
Men äfven sedan fossilen inbäddats i en för deras
bibehållande gynnsam bergart, kunna de vara utsatta
för förstörelse. De kunna helt eller delvis upplösas
på kemisk väg, de kunna genom tryck eller genom
beröring med glödande lavamassor vanställas till
oigenkänlighet eller fullkomligt förstöras. På
de först nämnda sätten torde särskilt de äldsta
fossilförande lagren så allmänt blifvit omdanade,
att af de första organismerna, som lefvat på vår jord,
måhända aldrig några lämningar komma inför våra ögon.
Kommer slutligen härtill, att hittills endast
en ringa del af jordytan blifvit i geologiskt
afseende undersökt samt att den största delen,
nämligen hafsbottnen med alla de tallösa organismer
denna innesluter, måhända för all framtid förblir oss
okänd, så torde vi kunna vara lifligt öfvertygade om,
att det i själfva verket måste rentaf anses vara ett
undantagsfall, att en organism bibehålles i fossilt
skick och blir tillgänglig för vår granskning. Vi
hafva således ingalunda skäl att förvåna oss öfver
de geologiska urkundernas bristfällighet utan mycket
snarare däröfver, att vi trots allt känna så mycket af
forna tiders växt- och djurlif, som vi verkligen göra.
Har man sålunda med rätta kunnat jämföra
paleontologien med en historisk urkund, af hvilken
endast några enstaka och ur sitt sammanhang ryckta
kapitel blifvit bevarade, så är dock innehållet
i dessa kapitel af oskattbart värde för vår
världsuppfattning. Ty knappast någon annan biologisk
kunskapsgren har under de sista årtiondena haft
att bjuda på så öfverraskande och betydelsefulla
upptäckter som paleontologien, och knappast någon
annan vetenskap har gifvit så många och oförtydbara
bevis på descendensteoriens sanning. Och detta just
därför, att paleontologien ju är den i egentlig
mening historiska grenen af biologien och därför bör
kunna gifva oss bindande d. v. s. historiska bevis
på det historiska utvecklingsförloppet. Och hade
ej en historisk utveckling försiggått, skulle de
resultat, till hvilka syskonvetenskaperna, anatomien
och embryologien kommit, förblifva obegripliga eller
rentaf orimliga.
Den första lärdomen, paleontologien inskärper, är,
att organiskt lif existerat på vår planet i för vår
tanke ofattbara tidrymder — i tidrymder så långa, att
man om dem kunnat säga, att de stå i samma förhållande
till vår tidsenhet året, som afstånden mellan jorden
och fixstjärnorna till våra jordiska mått. Försök att
i år beräkna den tid som förflutit sedan de första
varelserna uppträdde på vår jord saknas ej. Sålunda
uppskattade den bekante fysikern lord Kelvin lifvets
tillvaro på jorden till 24 millioner år. Jordens
ålder beräknas af somliga till 10 af andra till 700
millioner år. Att dylika siffror ej kunna göra anspråk
på att betecknas som exponenter för »exakt vetenskap»
behöfver ej betonas.
Vidare har man redan allt sedan Cuvier’s och Lamarck’s
dagar vetat, att de utdöda djuren och växterna i
allmänhet äro andra än de nu lefvande, samt att de
äro mera olika de sistnämnda ju äldre de äro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
