Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 49 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 44. Öfversikt öfver jordåldrarna (de geologiska perioderna). Streckens olika tjocklek antyder de särskilda ryggradsdjursgruppernas växlande talrikhet under olika perioder.

Slutligen har den paleontologiska forskningen att
uppvisa ett allmänt resultat, som är af största
betydelse i descendensteoretiskt afseende. I de
äldsta jordlagren, som bildades under den azoiska
perioden, hafva ej några säkert tydbara lämningar
af organismer anträffats. Under den kambriska
tiden uppträda de första varelserna men — märk
väl! — inga ryggradsdjur. Då befolkades vår planet
uteslutande af ryggradslösa djur: lågt organiserade
kräftdjur och snäckor voro de högsta organismerna
på den tiden. Såsom framgår af den här meddelade
tabellen öfver jordens olika tidsåldrar (fig. 44),
göra ryggradsdjuren sitt inträde på världsscenen
först efter silurperiodens början. Och än mera:
deras framträdande sker just i den ordning man med
kännedom om deras organisation skulle kunnat förutsäga
eller med andra ord: de äldsta äro inom samma
grupp på samma gång ock de lägst organiserade,
därpå framträda undan för undan, ju mera vi närma
oss nutiden, allt högre, allt mera differentierade
former. En blick på ofvanstående tabell kan öfvertyga
oss härom.

Med hänsyn till den förut lämnade utredningen rörande
villkoren och utsikterna för att djurkroppar skola
efterlämna spår i jordskorpan, bör det ingalunda
förvåna oss, att man ej funnit några lämningar af de
förut omtalade lägsta ryggradsdjuren: lancettfisken
eller hans förfäder, enär dessa med all säkerhet
haft så beskaffade kroppsdelar, att de blott under
särdeles gynnsamma omständigheter kunnat bibehållas
i förstenadt tillstånd. Äfven de närmast högre
djuren, rundmunnarna, äro ej med säkerhet kända som
fossila, ty huruvida en fiskform från devonperioden
(Palaeospondylus) bör räknas hit, är tvifvelaktigt. De
äldsta kända ryggradsdjuren äro från silurtiden;
de äro fiskar af det slaget, som vi enligt den förut
lämnade granskningen måste betrakta såsom de lägsta:
broskfiskarna. I nästa tidsålder, devonperioden,
uppträda de fiskar, som, enligt hvad vi sett, till
sin byggnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>