- Project Runeberg -  Människan. Hennes uppkomst och utveckling /
54

(1909) [MARC] Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från ganoidtypen, och stadfäster sålunda
paleontologien, ett resultat, till hvilket, såsom
förut nämndt, de nu lefvande lungfiskarnas anatomi
redan förut kommit. Å nästa sida äro några af de
devoniska lungfiskarna afbildade (fig. 52). Den
nedersta på bilden (a) är den äldsta och på samma gång
mest ganoidlika; de därpå följande äro de närmast
yngre formerna, som bilda en fullständig serie
öfvergångar till det ännu lefvande lungfisksläktet
Ceratodus (fig. 52 f). Detta sistnämnda släkte
uppträdde redan under triastiden och hade då en
världsvid utbredning; man har påträffat dess lämningar
i Tyskland, Indien och Sydafrika samt från en senare
tid äfven i England och Nordamerika. Numera har detta
»lefvande fossil» fullständigt försvunnit från sagda
trakter och kvarlefver blott i Australien.

<bFig. 51. Rekonstruerad bild af en pansarfisk från<bdevontiden (efter Klaatsch).<b

Fig. 51. Rekonstruerad bild af en pansarfisk från

devontiden (efter Klaatsch).



Det svalg, som inom nutidens djurvärld gapar
mellan fiskar och landtryggradsdjur, har ej
heller paleontologien hittills förmått fylla; ej
heller bland de döda har anträffats någon form,
som sammanbinder något lungfiskliknande djur med
de lägsta landtdjuren, stjärtamfibierna. Bortsedt
från denna lucka råder äfven i landtryggradsdjurens
historia utvecklingens allmänna lag: de lägsta,
stjärtamfibierna, äro tillika de äldsta. De uppträda
för första gången i kolperioden — alltså senare
än någon af de ursprungligare fiskgrupperna —
med former, som i mycket afvika från nutidens. Det
är de s. k. stegocefalerna (fig. 53); till dessa
djurs mest framträdande karaktärer hör det pansar
af fjäll och benplåtar — påminnande om motsvarande
bildningar hos vissa ganoider —, hvilket bekläder
hela eller större delen af kroppen, medan hos vår
tids amfibier af detta pansar på sin höjd svaga spår
äro för handen. Liksom hos alla tidigare jordåldrars
ryggradsdjur kvarstår hos de äldre stegocefalerna
ryggsträngen tämligen oförändrad, så att kotkropparna
endast äro ytterst svagt utbildade, medan hos de yngre
(från trias) och större formerna ryggsträngen är
insnörd, påminnande om förhållandet hos benfiskarna
(fig. 54). Att åtminstone några stegocefaler som
unga andats med gälar framgår af fynden. Under
triasperioden dö stegocefalerna i egentlig mening ut,
sedan de producerat en ganska stor rikedom af former
af delvis gigantiska dimensioner. Det finnes sådana,
som ägt en skalle af öfver en meters längd.

*






<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 12 14:19:29 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lecheman/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free