Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 71 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppkomsten af högre och större däggdjur antingen
fullständigt saknades eller i alla fall voro i hög
grad ogynnsamma. Först när de förra dött ut, kunde
deras plats tagas i besittning af dem, som skulle
efterträda dem i herraväldet på jorden.

Fig. 81. Pantolambda och Coryphodon — jämför fig. 80 — rekonstruerade (efter Osborn).

Titeln »högre däggdjur» kunna de gammaltertiära
formerna visserligen endast i den meningen göra
anspråk på, att de ej voro kloakdjur eller pungdjur.
I öfrigt skilja de sig högst väsentligt från den
föreställning man i allmänhet har om de högsta
djurformerna. Visserligen har den klassificerande
zoologien, då den i de äldsta tertiära formerna
tyckte sig igenkänna ursprunget till flera modärna
däggdjursordningar, uppdelat äfven de förra i skilda
grupper. Men om, som den bekante Munchenerpaleontologen
v. Zittel anmärkt, det vore möjligt att blåsa lif i
däggdjuren från tertiärperiodens tidigaste skede och
utså dem bland de nu lefvande, så skulle antagligen
hvilken zoolog som helst ej tveka att sammanföra alla
— utom möjligen en grupp — till en enda, med öfriga
däggdjursordningar likvärdig ordning. Och dock skulle
denna ordning komma att innesluta former, ur hvilka
(förutom en numera utdöd grupp) åtminstone tre nu
lefvande och nu skarpt skilda ordningar framgått,
nämligen rofdjuren, hofdjuren och halfaporna; ty dessa
modärna typer voro på den tiden blott liksom antydda,
ej klart utpräglade. Nästan alla dessa äldsta tertiärdäggdjur
äro så att säga förallmänligade varelser: alla voro
de hälgångare och hade fem tår, som voro utrustade med
ett mellanting mellan klor och klöfvar; alla hade de
en låg och långsträckt skalle med stor ansiktsdel och
diminutiv hjärnskål; tandsystemet var föga utformadt.

Å närstående bilder (fig. 80, 81) finnas två skelett
och de rekonstruerade djuren återgifna, af hvilka
den mindre är en representant för dessa de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>