- Project Runeberg -  Människan. Hennes uppkomst och utveckling /
72

(1909) [MARC] Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äldsta tertiärdäggdjuren, medan den större är
ett typiskt hofdjur från senare tid, sannolikt
en afkomling af den förre.

<bFig. 82. Skalle af Pleuraspidotherium. A sedd<buppifrån, B från sidan (efter Zittel).<b

Fig. 82. Skalle af Pleuraspidotherium. A sedd

uppifrån, B från sidan (efter Zittel).



Huru föga utformade vid tertiärperiodens
början däggdjuren voro, huru intimt förenade
sedermera vidt skilda ordningar då ännu voro,
belyses drastiskt af den omständigheten, att en
grupp (Pleuraspidotheriidae, fig. 82) af några
paleontologer hänförts till insektätarna (alltså
sådana djur som igelkott, näbbmus m. fl.), medan
andra lika kompetenta forskare anse dem vara —
hofdjur! Lösningen är helt enkel: Pleuraspidotheriidae
voro intetdera; de äro begynnelseformer, ur-däggdjur,
med ett ord former, som ännu ej ensidigt utbildats
till sådana specialister på det ena eller andra området,
såsom förhållandet är med flertalet af våra modärna
däggdjur.

Denna forna samhörighet mellan sedermera vidt skilda
djurformer, som paleontologien för oss uppenbarar,
anses med skäl utgöra ett af denna vetenskaps
starkaste bevis för descendensteorien.

Redan hos däggdjuren ur de närmast yngre lagren
af tertiärformationen framträda karaktärerna för
de olika ordningarna mera utpräglade, grupperna
skilja sig från hvarandra; rofdjur, hofdjur, halfapor
m. fl. äro igenkännliga som sådana. Representanter
för några af de nu lefvande däggdjurssläktena uppträda
däremot först senare (vid slutet af den s. k.
eocenperioden). Under det rådande tropiska klimatet
blomstrade då i Europa en yppig fauna, rik på
släkten och arter, åtminstone dubbelt rikare än
nutidens. Ju mera vi närma oss nutiden, ett desto
modärnare snitt får däggdjurs världen för att vid
tertiärtidens utgång (pliocenperioden) representeras
företrädesvis af de ännu lefvande släktena, medan
de första af våra nu existerande däggdjursarter ej
uppträda tidigare än under kvartärperioden.

Vi kunna sålunda iakttaga en småningom försiggående
omdaning af däggdjurslifvet under tertiärtidens olika
skeden; ju närmare dessa ligga nutiden, desto mera
öfverensstämmer djurvärlden med våra dagars.

Men bättre än en flyktig öfversikt af utvecklingsgången
i sin helhet förmår studiet af ett enstaka konkret
fall gifva en föreställning om, på hvad sätt utvecklingen
och omdaningen af den organiska materien under världsåldrarnas
lopp försiggått. Jag väljer ett ofta citeradt fall:
hästens utvecklingshistoria — och detta af flera
skäl. För det första därför, att alla mina läsare
äga en noggrannare föreställning om hästens allmänna
byggnad och egendomligheter än om flertalet andra
däggdjurs, och jag sålunda ej behöfver spilla tid på
en vidlyftig beskrifning af detta djur. Vidare därför



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 12 14:19:29 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lecheman/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free