Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 74 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bakfoten förekomma hos de i detta afseende mera
ursprungliga däggdjuren (fig. 83, 84) finnes hos
hästen blott den synnerligen kraftiga mellersta
tån (den tredje) fullt utbildad, medan den andra
och fjärde tån representeras af de fullkomligt
funktionslösa och förkrympta mellanhands- och
mellanfotsbenen utan tåleder. Hästen har sålunda
erhållit den för honom egna och för hans rörelsesätt
synnerligen lämpliga fotformen genom stark utbildning
af vissa skelettdelar (strål- och skenben, tredje
tån), under det samtidigt andra delar (armbågsben,
vadben, öfriga tår)blifvit förkrympta eller alldeles
försvunnit.

Fig. 84 a. Handens skelett hos människan (efter Klaatsch).

Till sistnämnda slutledning berättigas vi i själfva
verket redan genom en jämförelse mellan hästen och de
öfriga däggdjuren. I fall vi ej ville godkänna denna
slutsats, skulle ej annat än det antagandet återstå,
att hästen, sådan den nu framträder med sin egenartade
fotbildning och sina obrukbara skelettrester, vore
produkten af en omedelbar skapelseakt — ett antagande,
som emellertid skulle komma i betänklig kollision
med alla kända fakta. Geologiens vittnesbörd äro i
denna punkt fullkomligt entydiga.

Hästens urhistoria kan följas tillbaka ända till
tertiärperiodens början utan att man stöter på någon
som helst lucka. Under denna långa tidrymd, som man
beräknat till 3 millioner år, hafva hästens förfäder
undergått viktiga förändringar i skelettets och
tandsystemets alla delar, i det de allt fullständigare
anpassat sig efter den miljö, i hvilken de lefde eller
efter de förändringar, denna miljö under tidernas
lopp undergick. Om man utgår från den som Eohippus
(se nedan) betecknade formen, så äro ej mindre än
tolf stadier från lika många på hvarandra följande
geologiska aflagringar funna, och är hvarje af dessa
tolf stadier kännetecknande för sitt geologiska
lager. Det stora flertalet af dessa djur har lefvat
i nordvästra Amerika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>