Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 89 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Människan i den jämförande anatomiens ljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underkäksledningen? Hafva de spårlöst gått förlorade,
eftersom denna ledning hos de förra försiggår utan
deras medverkan?

För att besvara denna fråga måste vi kasta en
granskande blick på ett annat organsystem hos
människan, nämligen på de delar af hörselorganet,
som benämnas hörselbenen. Dessa äro tre små ben
hammaren, städet och stigbygeln, som hos människan
hafva ungefärligen den form, namnen angifva. De
ligga i trumhålan och äro genom leder förbundna
med hvarandra till en rad och spännas genom två små
muskler (fig. 100). Hörselbenens anordning är sådan,
att de ljudvågor, som tränga in i örat och sätta
trumhinnan i svängningar öfverföras genom hörselbenen
till det inre örat (hinnlabyrinten).

Det är embryologien, som ger oss upplysning
om hörselbenens ursprung. Undersökningen af
människofostret har näm ligen ådagalagt, att
två af dessa ben, hammaren och städet, ej
äro något annat än de lägre djurens ledben och
kvadratben. Dessa senare ben utvecklas nämligen som
förbeningar af den öfre delen af käkbågen på alldeles
samma sätt som hammaren och städet hos människan och
däggdjuren, hvarvid ledbenet motsvarar hammaren och
kvadratbenet städet. Stigbygeln, det tredje af våra
hörselben, finnes redan såsom sådant (som hörselben)
hos de lägre djuren från och med amfibierna. En blick
på närstående bilder (fig. 101—106) torde förtydliga
denna utvecklingsprocess.

Fig. 100. A. Längdsnitt af trumhålan med hörselbenen; G hörselgången; M. t. trumhinnan; H hammaren; S stigbygeln, som sitter fästad i ovala fönstret (efter Hensen). — B. Hammaren H och städet S starkare förstorade (efter Hemholtz).

Med stöd af dessa fakta kunna vi alltså påstå, att
två skelettdelar, som hos de lägre ryggradsdjuren
tillhöra käkapparaten (led- och kvadratbenet), hos de
högre undergått en funktionsväxling, d. v. s. hafva
trädt i en annan, för dem ursprungligen främmande
lifsyttrings tjänst: de hafva ombildats och blifvit
delar af hörselapparaten. En konsekvens af denna
uppfattning är, att käkleden hos människan och
däggdjuren är en nybildning, således ej homolog med
de lägre ryggradsdjurens.

I det föregående hafva vi lärt känna, huru den delen
af kraniet, hvilken hos de högre ryggradsdjuren
representerar dess ansiktsdel, ursprungligen bestod
af från hjärnskålen fullkomligt skilda broskpartier,
käkbågarna, och först hos vissa broskfiskar
sammansmälte med hjärnkapseln till ett helt. Hos de
högre fiskarna ersattes brosket i käkbågarna helt
eller till större delen af ett antal benstycken,
hvilka å sin sida träda i närmare förbindelse med
de ben, som vi sett uppstå i hjärnskålen, så att
kraniets båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>